Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 1

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINL Vincenzo bade icke varit utan farhågor för upprepandet af den unga damens klagovisor öfver att han hade lemnat den bana för hvilken ban ursprungligen hade varit bestämd, men under alla deras ändlösa sam tal gjorde hon icke ens så mycket som en hängyftniog på detta obehagliga ämne. vi säga ändlösa samtal, emedan med afräkniog af två eller tre timmar, som Vincenzo dagligen använde till att läsa och skritva, han och Rosa, antingen inne eller ute, ständigt voro tillsammans och vanligen ensamma. Men ehuru ellt detta var mycket angenämt, kunde Vincenzo dock icke unigå att redan från början af sitt besök märka och känna sig obehagligt berörd af en nyhet, som han npptätckte i palatsets lefnadsvanor. arkisen och herr advokaten drogo pu mera jemnt än förut; de besökte hvarandra ofta och sökte hvarandras sällskap ute. Denna förbättring i förhållandena mellan representanterna för tvenne olika grundsatser, utom att den bådade mindre godt för herr advokatens politieka fasthet, hade det ytterligare felet 1 Vinecnzos ögon ati beteckna ett afgörande steg mot realiserandet af en möjlighet, hvilken han aldrig kunde tänka sig utan att känna en stickning i blodet — nemligen möjligheten af ett giftermål mellan unge Federico och Rosa. Vincenzo a Se A. B. pir 1—17 och 19-23