Aftonbladet – 30 januari 1864, sida 1

ade länge kommit öfverens med sig sjelf tt Rosa icke kunde blifva Federicos hustru, itan at han dock ens i tankarne sjelf hade ågot anspråk på hennes egande. Denna örbättrade grannsämja mellan de båda fälerna hade börjat med Gioberti-kabinetteis inträde till styret och blifvit ytterligare färkt genom krigsförklaringen mot Österike, som följde trenne månader sednare. Den konservativt liberale herr advokaten rade lika väl som den absolutistiske mer isen insett det dumdristiga och vädliga i tt sådant steg, och ett gemensamt skri af örtrytelse och oro hade uttryckt deras genensamma känsla. Vi äro ju i händerna )å en flock galningar — detta är icke styelse, utan en vild och halsbrytande jagt; kungen är förd bakom ljuset och ministrarne borde fängslas.? De voro sä fulla af förskräckelse för Je mnokratstyrelse, eller demagogvälde, såsom de föredrogo att kalla det, så upptagna af nödvändigheten att hålla stånd mot den nya fienden, att de för en tid förlorade nr sigte de bestämda skiftningarne i deras politiska trosbekännelse. Ej heller voro dessa skift ningar särdeles djupa eller talrika. Med undantag af en vald representantkamware, om hvilken markisen ej ville höra talas, så som varande en uobestridlig demokratisk in stitution (han gick så lärgt att han ville medgifva en senat, utnämnd af kronan), skilde sig hans politiska program litet eller intet från det som vid denna tid understöddea af hans plebejiske granne och vän, herr advokaten, och som lydde sålunda: Konetitutionen förbättrad i konservativ riktning; konungamakten förstärkt; en styrelse, som är nog stark att vara Oberoende af partierna; en nationel, det vill. säga uteslufande piemontesisk, politik. utan vågon an