Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 2

Den 22 December lemnade jsg Caprera för att med ängbåt begifva rig till Livorno. Jeg fick nu stark aniedning att tro, sttmitt besök hos Garibaldi skulle vara det sista jag företagit här i lifvet, och fick trösta mig. med, att det i sådant fall vore ett ganska godt slut på en skiftesrik lefnad. Redan från början hade vi häftig motvind stick i släf att kämpa med. Först den 23 kl. 8 på morgonen voro vi utanför Bastia på Corsica, men ingen kunde der landsättas, och det var omöjligt att fortsätta kosan. Kaptenen ansåg det nödvändigt alt falla af och gå under ön Elba. Stormen tilltog ailimera, och jag tog för afgjordt, att vi skulie krossas mot klippan Monte Christo söder ora Elba. Men sedan vi väl kommit mera under Ilba, blef det bättre, och följande morgon lade sig stormen något, så att vi på den dagen, julaftonen, kunde lyckas framkomma till Livorno. Derifrån begaf jag mig pr jernväg till Pisa och Florens och afreste, efter några dagars vistelse i sistnämnde stad, hit till Rom. Jag hinner ej tala något om hvad jag sett och upplefvat här. Jag vill blott nämns, att jag härom dagen i kyrkan la Chiesa dei Gesu4, hvars örsta mörkvärdighet och helgedom är stiftarens ul jesuiterorden graf, hade tillfälle att se Pius den niondes blida, slappa och vällfödda person, Hans helighet var der om gifven ef blixtrande franska bajonetter och ef omkring 1000 vaxljus, en bild af den verldsliga och den andliga makten, som hos honom skall vara förenad och som hvardera nes stå på lika klena fötter. Nästan alla hoteller äro här för närvarande fulla med engelsmän och till följd häraf är allting dyrare än vavligt. Förmodligen är det mönga, som vilja se Rom med hela dess gamla väsende, med alla prestväldets och munköfversvämningens kuriositeter, innan der göres rent bus och det förvandlas till det konstitulionella Italiens moderna hufvudstad. Alla tyskar, som påträffas, äro för ögonbiieket splittergalna och bete sig ofta nästan säsom dårbushjon, då den holsteinska febern på ett betänkligt sätt stigit dem i hufvu det. R.