Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 1

VINCENZO) . ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia va. fl.) Vineenzos uppgift blef, från den dag han: hade tagit sin grad, jemförelsevis helt lätt; men hans sinneslugn, så nödvändigt för långa och ansträngande studier, stördes på ett sorgligt sätt genom den tryckning som de yttre förhållendepa utöfvade. De poli tiska affärerva hastade mot en kris, och stark var själsspänningen öfver hela landet. Gioberti-kabinettet, fom nu satt vid styret, hade utfärdat sitt program, fredligt till formen, men krigiskt till sin kärna. Poligt detta förklarade sig styrelsen villig att slufa fred på hederliga vilkor, men hellre än att underkasta sig några andra, ämnade den låta kriget gifva utslog i saken. Nu voro dessa i programmet nämnda hederliga vilkor desamma som innehöllos i Hummerleyernoten, och hvilka Österrike, uppblåst af sina sednaste framgångar i Italien och annorstädes, ej längre var sinnadtatt bevilja. Österrike längtade efter krig; men var alltför listigt för att inför de medlande makterna ådraga sig förhatligheten och ansvaret af et angrepp. Det ansträngde sig derlöre af alla krafter for alt genom ett väl genomfördt system af tveksamhet och utmaning reta piemonteserna till ursinne, och deruti lyckades det äfven allt för väl. Piemont tog första steget, anföll sin fiende och blef slaget vid Novara. Skulle det bättre ha tjenat den sak det försvarade genom att gifva efter för nödvändigheten och krypa för segervinnaren? Man torde kun:e tvifla derpå. En karl kan få ett kok stryk och få betala plikt derjemte, och ändock icke vara den ) Se A. RB. n:r 1—17 och 19—22