Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 1

Mm Ö ÖJ Ö ÖV I och omständigheterna vid hans mottagande ej något att skaffa dermed? Skulle den hafva varit densamma, om Vincenzo, i stället för att sålnuda så att säga i all sin prakt paradera på gatorna, hade kommit gående derigeno.n med ingen avnan eskort än bäraren af hans nattsäck? Vi kunna icke besvara dessa frågor; men det kunna vi säga för visso, att det icke var en slump eom hade ledt intendentens steg till kontoret der diligeosen stannade, utan en önskan att up fylla hans vän edvokatens nyck. Icke heller var det slumpens blinda gudomlighet som hade lockat de flesta krämarne vid Ibellas storgata ut ur deras bodar, utan den mest bestämda underrättelse, som Barnaby denna samma morgon hade meddelat dem, nemligen alt signor Vincenzo skulle komma tillbaka från Turin, öfverhopad af utmärkelger, och passera fram på denna samma storgata på sin väg till intendenzan omkring middagstiden, i sällekap med herr advokaten, signoriva Rosa och herr iotendenten. I det hela var det en älskvärd svazhet st herr advokaten att vilja göra litet väsende af sin gudson, som nyss hade gjort hans beskyad så mycken heder, och försöka altintaga allmänna opinionen till ynglingens fördel, såom det bästa och lämpligaste sättet att besvara åtsnilliga nedsättande vinkar och falesa rykten, som det svarta partiet bade. satt i omlopp i Ibella, om huru Vincenzo hade misslyckats i sin examen samt huru det till följd deraf hade kommit till en öppen brytning mellan honom och hans gudfsr. Det svarta partiet var nu icke längre herr advokatens buse; året hade varit så rikt på dystra aningar, på förutsägelser om bedröfliga katastrofer, s8om händelserna hade vederlagt, att den lättskrämde herrn slutligen hade tagit mod tl sig och nästan kommit till den öfvertygelsen, att de gamla ti derna aldrig mera skulle återvända. Vi förbigå den khjertliga välkomst, som gafs dn unge studenten af havs bekanta i Rumelli med gamle don Natale i spetsen,