Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 1

erminen med förtjusning hade motsett, detta var den troliformel han hade tillhviskat sig sjelf i alla sina svårigheter, detta var det tecken, som hade förjagat all svaghet och obeslutsamhet. Och så gyliene de färger än varit, i hvilka hans inbilluing hade frossat, sfverträffade dock versligheten ella hans vakna drömmar, Då han steg ned ur diligensen i Ibelle, fann han herr advokaten, Rosa och Barnaby väntende på honom inne på diligenskonto et, och erhöll ef en hvar af dem en så hjertlig helsning som en son eller broder någonsin kunde hafva erhållit. Herr inten denten sjell icfonn sig snart hos dem, och de gingo na alla tillsammans till intendenzan, der herr advokaten hade lemnat häst och åkdon. Vincenzes gång utåt gatorna var ett verkligt triumftåg — främlingar stennade och lyfte på hatten, bekanta skakade hjertligt hand med kooom, krämarae lemnade sina bodar för att lycköoska honom, eller stirrade från sina trösklar som om sjeltva biskopen hade sått fram. Vi behöfva icke nämna Alt Vincenzo var känd till utseendet af största delen al Ibeliss invånare, och utt ryktet om hans lysande examen hade biilvit ett allmänt samtalsämne i hela den hila staden. Hens blygsamma sält och goda utseende verkade äfven mycket till hans fördel. Ingen hade hittilis anat att det kunde blifva en ganska vacker kati ef den unge mannen — icke ens Rosa; och det var ej att undra på; en trehörnig batt och en keftan skulle vara i stånd att vanvställa äfven: en Anminous. Nu då hen hade blifvit tre tum längre, och hans välbildade gestalt aftecknades af en välgjord rock — nu då ett rikt svall af mörkbruut här och ett tätt dun på öfverläppen gåfvo både färg och relief åt hans ansigtes fina oval, liknade Vincenzo icke mera sitt gamla jåg för ett år tillbaka, än fjäriln liknar den puppa han lemnut. Med ett ord, hans framgång var fuflständig. Var den äfven lika frivillig och genuin gom den var väl förtjent? Hade stäten