Aftonbladet – 29 januari 1864, sida 1

signor Onofrio i sin officiella egenskap måste mottaga. Detta rg honom att flytta till en mera rymlig lägenhet, till liflig sorg för hans förra lärjunge och till verklig förtviflan för signor Francesce, som härigenom tronde sig bafra förlorat ett ypperbet til fälle att förskaffa sig den ersättning för hvad han lidit ef jesuiterna, på hvilken hen så änge hade hoppats. Aterstoden af året fortfor ott vara stormig och full af oro. Det yttre lugnet sväfvade visserligen icke i farv, tock vare styrelsens moderation och de styras sunda förstånd; men sinnena förblefvo dock upphetsade och oroliga. Deputeradeksmmaren, som ssminankallats för att afeluta en fredstraktat med Österrike, delade sig i partier och blef omöjlig att styra. Detta ledde till en upplösning och ett nytt vädjande tiil landet, åtfö!jat af en förklarande adress från tronen tll valmännen. Decna sednare bandling anklagades för ait vara ink i och var så raåhända äfven; icke desto mindre räddade den landet. Man h j gäfves vädjat till valkorporationse lojala tänkesätt och sunda ft ad, och rosjoriseten af de återvändande medlemmearne insåg I nödvändigheten af att komma ur den närvarande ställningen och afsöra den brännande fredefrågan. Tack vare signor O.sofrio, som skickade Vincenzo biljetter till parlamenteis galleri, kunde denne följa med alla debatterar rörande denna sawhällsvigtiga fråga Hans e uibildades och mognade hastigt upder inflytande af de inför hans ögon gig utvecklande händelserna samtäfvealedes genom sammanvaron med denna öfverlägna ande som han till sin lycka hade påträffat. Evra merg sällan än förut, njöt han dock fortfarande den oberäkneliga fördelen afum gänget med signor Onofrio — samlade ännn kunskaper ur hans erfarenhets rika förrådsbus. Signor Ouofrios förnämsta bemädande i afseende på Vincenzo var att sätta honom på hans vakt mot obetänksam entusiasm.