Stockholms skarpskytteförenings årsmöte egde rum i går afton å nedre börssalen. Förhandlingarne leddes af styrelsens ord förande, frih. J. W. Stjerustedt. Omkring 3 å 600 personer voro tillstädes. Sedan ordföranden helsat de närvarande, uppläste ptyrelsen? sekreterare, hr Ekgren. styrelsens årsberättelse, som var af följande lydelse: Till Stockholms stads frivilliga skarpskytteförening! Något öiver tre år hafva förflutit sedan de första uppmaningarne utgingo till Sverges vapenföra befolkning att frivilligt väpna sig och öfva Ög i vapens bruk, för att kunna 1 behofvets stund bidraga till fosterlandets försvar mot fiendtigt angrepp. Tanken på en folkbeväpning var icke ny i vårt land, men den form, i hvilken den nu sökte att förverkliga sig, var det så mycket mera. Det var naturligt att de funnos, som med öfverraskning och, tilläggom det, med någon oro sågo den nya företeelsen. Ännu flera voro de, som misstrodde allvaret uti och varaktignaten af den stämning, som snart samlade talrika skaror af män och yoglingar i de frivilligas leder. Under sådana omständigheter uppträdde skat pskytterörelsen i landet i allmänhet; under sådana omständigheter uppträdde den i hufvudstaden.