erna, då jag lår återse dig. Jag minne dig alltid i mina morgonoch aftonböner Gör du så äfven med mig, ty jag vill hop pas att du läser dioa böner — inte sannt! Din tillgifna Rosa. Vincenzo klippte af m:lle Rosas postskrip och gömde denna papperlapp — hon hade aldrig förr skrifvit till honom — såsom ha skulle hafva gjort med en autograf af nå got helgon i himlen. Ynglingen simmade ett haf af sällhet. Han hade förvärfvat sig al las deras välvilja, för hvilka han hyste aktnin och tillgifvenhet, samt sitt eget samvete vittnesbörd, att han hade gjort allt som sto i hans makt för att göra sig förtjent dera För att sluta med allt som börde till Vin cenzos första examen vilja vi här nämn att fjorton dagar derefter en forvagn aflej nade i signor Francescos hus, med adres till signor Oacfrio, en korg med vildt, e permesan-ost, så stor som ett vanligt spe bord, och tvenne vinkaggar, af hvilka de mindre innehöll tio års gammal Nebbiol Sådant var resultatet af de underhandlinga som på sista tiden hade förts i bref mella herr advokaten och signor Onofrio. (Forts.j