bundets grundval; de visade sig vara illasioner inför folkviljan. Hade denna seger blifvit fullföljd genom en engelsk-fransk intervention i Polen, hvarigenom Rysslands öfvermakt skulle ha blifvit knäckt, så hade reaktioner spelat ut sin roll; men i stället gaf Frankrike under huset Orleans ständigt efier för Ryssland, hvilket gjorde att reaktionen åter svingade sig upp. Belgiens lösryckande från Holland blef Julirevolutionens enda utländska frihetsfrukt. Så framkallades ett tillstånd, hvarunder Rysslands verldseröfrande planer utvecklade sig; kejsar Nikolaus insnärjde genom guld och list, genom makt och hotelser, kabinetterna i sina garn, med undantag af det engelska. Den orientaliska frågan antog en verldshistorisk betydelse, och blott Englands och Österrikes energiska uppträdande mot Mehemed Ali hejdade dess utvecklieg och Rysslands planer. Omstörtningarna år 1848 lemnade lott Ryssland och England oberörda; de ire öfriga stormakterna genomskakades af händelserna. Åter fick här Rysslands inflytande öfvervigten; Ungern och ltalien underkufvades genom ryska vapen, och Preussen hejdades i sina krigiska rörelser mot Danmark genom ryska hotelser. England intog en alldeles underordnad plats inför Rysslands allmakt. Blott i Danmark fortforo de sista spåren af den europeiska rörelsen att visa sig, men äfven här inverkade Rysslands makt på förhållandena; de skandinaviska sympatierna blefvo qväfda, och folkfriheten blef kringskuren genom helstats. försöken. Ryssland tillförsäkrade sig genom protokollen i Warschau och London ett inflytande för framtiden på de danska och derigenom på de europeiska förhållandena. När Ryssland sålunda hade häfdat sitt öfverherravälde, ryckte reaktionen åter i sluten fslang fram genom Tyskland och Italien; men då uppträdde huafvudpersonen i det europeiska dramat i Napolen III såsom Fraokrikes kejsare. Hela hans historia berättigar till ait kalla honom Yhämnarent; han är en personifikation af historiens Nemesis, denna obevekliga vedergällning, som i nordens Ragnaroksmyth afbildas i Vidar den tyste, hvilken sätter sin jernskodda tot i Fenrisulfvens gap, träffar odjurets hjerta och hämnas Odins fall. Både legitimisterna och la bourgeoisie4 hade under restaurationen och huset Orleans förrådt Frankrikes genius, nationaläran, de hade låtit Frankrike sjunka ned till att bli en makt af andra rangen, och revolutionerna åren 1830 och 1848 förmådde blott under en kort tid väcka folkfriheten till kraft, men utan att genomdrifva dess ursprungliga ide, den allmänna valrätten. Nu slog hämdens timme, då Napoleon HI lät välja siz af hela den franska nationen till kejsare och derefter enom sin statskupp nivellerade den falska frihetsbyggnaden under sitt jernok. Blott på detta sätt förmådde han äter höja den franska genius, dess sjunkna altare och lyfta Frankrike till den politiska böjd, det nu intager. Nu kunde han uppträda såsom hämnaren på den europeiska skådeplatsen. Det var Rysslands kolossala öfvermakt, Österrikes reaktionära traditionsprincip och de sönderstyckade nationaliteterna, eom bestämde hela haus gång, och med lika stor klokhet i beräkningen som dristighet i utförandet grep han nu in. Två gånger har han trädt fram på denna bana, nemligen i Krimkriget och det italienska kriget, och båda gångerna visade han, att han hade förstått att gripa det lämpliga ögonblicket och begagna ret. Han knäckte således den ena vingen på den ryska örnen; Sebastopols fall och flottans vndergång förlamade Ryssland i Orienten. Österrike förlorade i det italienska kriget sin reaktionära ötvervigt i Italien och Tyskland; och Italiens förening, hvartill kriget gaf hufvudanstöten, visade Europa, huru na tionaliteternas sönderstyckning på kongressen i Wien hade förnedrat Europas folkslag och hämmat den historiska utvecklingen. Vi vända nu ögat från öfverblicken öfver det sista halfva århundradets historia till nutidens feberaktiga spänning, detta stora förebud till utomordentliga händelser. Kongressens i Wien härda orättvisa mot den polska nationen hade efter Julirevolutionen blifvit en blodig förbrytelse, då den sista frihetsgnistan försvann under Rysslands barbari. Icke en gång året 1848 förmådde resa det förlamade folket; en hel menniskoålder måste gå förbi, innan det kunde röra sig, och det har nu i ett helt år blödt för sin frihet, utan att kunna förmå Europa till annat än rop och tårar. Ryssland ser mycket väl, att det nu gäller att behålla makten vid Östersjön eller att kastas tillbaka från denna såsom från Svarta bafvet; derföre kämpar det med de fruktansvärdaste vapen mot resningen, och derföre ha makterna icke våga gig i strid mot det, innan andra händelse skulle eammanträffa med denna, och teckne till verldsstriden har blifvit gifvit annorstä des. Preussen och Österrike ha på sista åre bytt om roller i Tyskland; Österrikes af. mattning efter det italienska kriget, i hvil ket Ryssland svek det, dref dess politik in på ett nytt spår, hvarigenom det af. lägsnade sig från Ryssland och :reaktione samt sökte närme sig det tyska enhetssträf. vande, som gjorde sig gällande i de me delstora staterna. Preussen slöt sig dere mot till Ryssland och reaktionen samt iso MENSEN ENE KOEAAKERNNE EREEEPREREKARR rna, då jag lår återse dig. Jag minne lig alitid i mina morgonoch aftonböner.