ende examen. Detta var just hvad signor Onofrio åsyftade. Vincenzo sof som en stock hela natten och steg upp med en känsla af kraft och helsa, som satte hans själ i stånd att bestå hvarje prof. Hen gicx igenom med stor utmärkelse, och skulle ej hatva velat byta lott med verldens mäktigaste monark, då han på tredje dagen (examen räckte i tre dagar) kunde sätta sig ned till sitt skrifbord och skrifva följande bref: ?Jag har med beröm genomgått min examen. Jag förspiller icke ett ögonblick att meddela denna nyhet, hvilken, efter bvad jag fulit och fast tror, skall göra min goda gudfar , mamsell Rosa och Barnaby och för öfrigt alla, som önska mig väl, lika mycket böj att höra, som mig att berätta. Jag måste likväl uppriktigt tillsiå att den Jyckliga utgången vida mindre berodde på min egen förtjenst än på den märkvärdiga lyckräff, som gjorde att man frågade mig just de ämaen der jag bäst var beredd; möjlisen med undantag af matematiken, i hvil sen jag, tack vare signor Onofrio, kände mig fullkomligt sadellast och ej fruktade för någon öfverraskning. Efter som jag kom ut nämna signor Önofrio, vet jag icke om an har skritvit till er, såsom han sade att an skulle göra, angående ersättningen för le lektioner han gifvit mig. Om han icke vjort detta, så var af den -.odheten och ag sjell saken om hand, Signor Onofrio ir jåogt ifrån rik, eller måhända rättare agdt, han är fattig och om ban, såsom jag nisstänker , skulle afslå penningar, skulle an dock möjligen mottaga en ersättning i ågon annan form. Ursäkta mig, bäste och ördade sigpor, för att jag sålunda likasom ill truga råd på er, som så mycket bätro än jag känner hvad som är rätt; men ag vill endest erinra er om något som möjgen fallit ur ert minne, och detta skall, ef. er hvad jag hoppas, urskulda den frihet hg tagit mig. 1 alla händelser ber jag er ara öfverlygad att jag ej har någon högre nskan än att vara er till nöjes. Och nu