Aftonbladet – 27 januari 1864, sida 2

framsteg. Vänta litet. Men — det finnes men, såsom ni ser — endast på trenne vilkor vill jag åtaga mig er undervisning: först och främst, att edra lektioner komma att ega rum emellan sex och åtta på morgonen, ty jag har andra sysselsättniugar som inte lemna mig någon annan lämplig tid öfrig; för det andra, att ni Jå allvar egnar er åt det matematiska studiet, samt för det tredje att ni dagligen använder sex timmar derpå, utom lektionstimmarna. Nå, går ni in på mina vilkor? SJa, ef allt mitt hjerta och med den innerligaste tacksamhet!4 utropade Vincenzo med förtjusning. Det är bra; i sådant fall börja vi i morgon. Jag har alla behöfliga böcker, cirkelbestick och griffeltaflor, så att ni inte behöfver köpa någonting sådant. Och nu, då vi känna oss fullkomligt obesvärade med hvarandra, berätta mig någonting om er sjelf. Hvarifrån kommer ni? Hur gammal är ni? Hvad slags uppfostran har ni erhållit? Lefva edra föräldrar? Hvad har ni för anförvandter eller vänner? Har ni någonsin vändt edra tankar åt politiken? Om ni har något emot att besvara någon af mina frågor, så gå förbi den, som om den aldrig hade blifvit framställd. Vineenzo besvarade alla utan något slags förtegeuhet eller förbehållsamhet, och med den uppriktighet och värma som tillhörde hans ålder och natur. Mycket brat, sade signor Onofrio; jag märker att vi komma att bli goda vänner — ja, vi äro det redan. Men kom ihåg vår öfverenskommelse, och nu farväl så länge. tCMen — sade Vincenzo, som också hade ett men, högst svårt att framställa i ord; Smen ni bar inte lalat om — betalningen — jag menar ersättningen —K Ja visst, ni har rätt, min unge vän4,inföll signor Onofrio; både för er egen skull och min är det bäst att ni betalar mig. Jag skall skrifva till er gufar och göra upp saken med honom. Farväl.4