Aftonbladet – 27 januari 1864, sida 2

dessa rörliga ansigten, hvilka, i likhet med vissa taflor, måste ses på nära håll och i en särskild dager för att visa sig till sir fulla fördel. Säkert är att hans profili hög grad vittnade om köarakter och själsadel. Hans mörka kanstanjebruna hår hade bibehållit bela sin ursprungliga glans och tjock: lek och töll i tre bestämda och vackra lockar på hans breda panna och tinningar. De personliga fördelar han egde, tyckte: han emellertid helt och bållet ignorera; sä kert är att han alltför mycket försummade dem, hvilket bevisades af hans oordnade hår, hans veckolånga skägg, hela hans lika. som på slump gjorda och burna drägt, som dessutom såg allt annat än ny ut. Vi böra dock såsom en ursäktande omständighe nämna, att signor Onofrio var fattig. Under loppet af ett helf lif tillbragt med at öfver hela verlden samla skatter af kunskap och erfarenhet, hade han aldrig en ends gång försökt att förbättra sina maieriells vilkor eller aflägga någonting för sina gamle dagar; tvärtom fäde han föraktat alla de till fällen dertill som hade framställt sig för ho. nom, nöjd med att förtjena sitt dagliga bröc genom att gifva lektioner i språk och ma tematik. Men ehuru han icke varit anna än en fattig lärare i Paris, London eller New york, hade han dock vetat att göra eig och sitt land aktadt och äradt samt räknade öf verallt talrika och trofasta vänner. Sitt ned, min unge vän4, sade signoi Onofrio, i det han tog ett fång saker, som belamrade en stol och kastade dem i en hög på sängen, sitt ned och låt oss språke litet. Jag nämnde i går afton att jag hade en lärare åt er — jag menade mig sjelf — jog har lärt matematik i sju och tjugo år. och jag skulle tro att jag är temligen hem ma deruti. För öfrigt, om jag kommer at lära er, så gör jag det con amore, ty det ligger i min natur alt inte göra någoting till hälften. Jag förmodar derför att ni, om n eger någon fallenhet, under min ledning skall komma att göra säkra och snabba