Aftonbladet – 27 januari 1864, sida 2

Ja, en aktör är han verkligen, men inte i ordets inskränkta bemärkelse, svarade signor Onofrio; en aktör på verldens stora skådebana och som måhända en dag kommer att spela en af de mera framstående rollerna. Åtminstone är detta hans ärelystnad, och han eger den jernvilja, som gör att hans önskningar nog gå i fullbordan. Det är grefve Cavour, en nyvald deputerad. Jag hör honom morgon och afton tilltala ett inbuladt auditorium, för att tillegna sig förmågan att tilltala och beherrska ett verk. ligt. Möjligen har han, i likhet med Demoslhenes, något fel i uttalet, som behöfver besegras. Han brukade öfva sig på samma sätt äfven innan han kom in i parlaraentet. Det talar mycket till hans förmån. Han är tydligen en man med djupt allvar och som väl vet hvad han vill — ett godt exempel att följa. Signor Francescos hus låg händelsevis straxt invid grefve Cavours palats, hvilket, såsom hvar man vet, är beläget vid Arcivescovadogaten, hvaraf en del numera med rätta blifvit uppkalladt efter den store hädangångne statsmannen. Den obetydliga omständighet, som vi här ofvan nämnt, var icke utan inflytende på Vincenzos framtid, såtillvida som den verkade på honom såsom en uppmaning att icke låta sig afskräckas af några svårigheter, utan arbeta ihärdigt och i sin mån söka likna det lefvande exempel han hade framför sig. Lärare och lärjunge fäste sig för hvarje dag mer och mer vid hvarandra, och före månadens slut brukade de ofta gå ut tillsammans för alt promenera i de ensliga alleerna på Pos stränder; då signor Onofrio, oupphörligt tändande en cigarr, som lika oupphörligt slocknade, upprepade sina demonstrationer från morgonen eller i botten undersökte någon af dagens politiska frågor, eller ännu oftare utbredde sig öfver Alpernas storhet, der de mörkt blickade ned på dem från norden, eller öfver skönheten hos denna intagande krans af kullar, gom syntes