Aftonbladet – 26 januari 1864, sida 2

brott, på nytt kalla vindarne och stormarne till sitt biträde. Men Gud beskyddar Frankrike på ett alltför ögonskenligt sätt för att tillåta det ondas genius åter uppträda för att störa landets lugn. Omkretsen af vår konstitution har blifvit vidt utsträckt; hvarje hederlig man kan röra sig derinom efter behag, ty hvar och en har tillfälle att uttrycka sina id6er, att kontrollera regeringens handlingar och att taga sin behöriga del i de allmänna ärendena. Ingen uteslutning eger numera rum.4 At icke något franskt blad vågat framhålla det godtyekliga och nästan hånande i detta yttrande, var under det nuvarande tryektvånget ingenting oväntadt. De utländska bladen, som ej härat känna sig bundna, ha deremot fritt kommenterat det kejserliga anförandet. Bland dessa yttrar sig Times derom i följande ordalag: ?Kejsaren gifver här luft åt det som utan tvifvel ligger hans bjerta närmast, och då han ej funnit skäl att vara fullt tillfredsställd med det försvar för hans åtgärder, som afgifvits af ministrar, som endast äro sakförare för andra winistrar, hvilka åter ej äro annat än suveränens oansvariga rådgifvare och agenter, begagnar han nu tillfället att i egen hög person besvara hrr Berryer, Thiers och Jules Favre. Han är förvånad öfver att se män, knappt undkomna ett skeppsbrott, ånyo kalla vindarne och stormarne till sitt biträde?. Kejsaren besinnar här icke att stormen kan ha drifvit sjömännen på en obebodd ö, der de befinna sig så illa, att de föredraga vindar och vågor framför ett dylikt lugn. De sednaste debatterna måste i sanning stå temligen lågt i kejsarens omdöme, då han förliknar oppo sitionens talare vid det ondas genius, emot hvilka Gud ögonskenligen beskyddar Frankrike. Hvarje hederlig man, säger kejsaren, kan röra sig inom konstitutionens krets efter behag?. Riktigheten af detta påstå ende beror helt och hållet på den mening man ger åt orden hederlig man?. Kejsa rens uppgift är otvifvelaktigt sann, ifall ingen annan fransman bör med skäl få kallas en hederlig man än en sådan, som är tillgifven kejsarens person och politik; en sådan som är nöjd med konstitutionen i dess nuvarande skick och belåten med att få åtnjuta friheter, mera inskränkta än någon an. nan europeisk nations. En sådan person fär i sjelfva verket gå fritt omkring; han för skrifva och säga hvad ban behagar, ty hans åsigter och regeringens äro alldeles desamma; han fär granska dem, ty hans granskning är bifallsyttringar; han fär gifva råd, ty hans råd blir att fortfara med den nuvarande politiken. Men om vi uppstiga till en ståndpunkt af liberalitet, som kejsaren icke tar i betraktande, om vi förmoda att bland dem, som icke dela de här betecknade åsigterna, det likväl kan finnas hederligt folk, då påstå vi, att detta slags hederliga män icke kunna med ledigbet röra sig inom kretsen af den nuvarande franska konstitutionen. Pressen får ej offentliggöra sin granskning eller sina räd utan att hotas med ruin, och i fråga om deltagandet i de allmänna angelägenheterna, så låt blott en sådan person försöka någonting dylikt, och han lärer snart få erfara hvilka grunder förefinuas för det prunkande yttrandet, att ingen slags uteslutning numera eger rum, Allt hvad hvarenda embetsman ifrån inrikesministern ända ned till skogvaktaren kan åstadkomma emot honom skall komma att göras. Och om han, i trots af allt detta, skulie bli ett af de få sällsporda undantagen, som bana sig väg till kammaren, oaktadt alla dessa hinder, så skola hans försök att granska eller ge råd afklippas af presidenten, och ifall han undkommer denne, af den officielle referenten. Vore det då ej bättre att med ens säga, att kejsaren anser nödigt att helire afkorta frioch rättigheterna hos den välsinnade delen bland hans undersåtare än att blottställa dessa och honom sjelf för de illasinnades åtgärder; men icke pästå, att en konstitution, som tager bort mer än hälften af hvarje rättighet som den medgifver, är ett mönster af liberalism.? fra — Med anledning af de antydningar vi för några dagar sedan gåfvo om de tförkänningar, som från tysk sida blifvit gjorda i Stockholm, huruvida någon utsigt kunde vara att här vinna gehör för delningsprojekter, innehåller Posttidningen i sin Tid. or MR rr