Journal do S:t Petersbourg om Finlands ställning till Ryssland. Våra läsere minnes, hurnledegs förliden höst, då den fioska landtdagen sammanträdde och öppnades af kejsaren personligen, ganska starka symptomer till en förtjusningsfeber förepordes på vissa håll i Finland och huruledes mången der var benägen att tro, att Finlands folk numera vore i full och oinskränkt utöfoing ef konstitutionella rättigheter. Visserligen drogo höga vederbörande försorg om att genom ett nytt anfall på tidningepressen göra första steget till illusionernas skingrande, men man fann ännu icke tiden inne att så öppet och oförbehållsamt låta förstå hvad Ryesland i sjelfva verket tänkte och menade med det slogs konstitutionalitet, som det ämnade förunvna Finland. Numera, sedan mean tyckes anse sig hafva spelet i det närmaste vunnet i Polen, synes man icke längre anse sig behöfva fortsätta den konstitutionella komedi, som man fann för godt att under den kritiska tiden uppföra för att bålla ficverne vid godt lynne och för att besvärja de andar eom kunnat befaras från detta håll ifall vestmakterna börjat ett krig med Ryssland för Polens skull. En af de finska tidningarne återgifven ertikel i Jourpa: de St. Petersbourg är särdeles egnad att skingra de illusioner, som ännu kunnat finnas qvar beträffende ryska regeringens verkliga åsigter och afsigter med afseende å Finland. Denna mycket betäcknande artikel lyder sålunda: En af den finska pressens organer har börjat en polemik, hvars syfte förtjenar blifva med stränghet bedömdt. Denna metafysiska politik, med syfte att utså frön till oenighet och separatism i samma ögonblick H. M:t kejsarens initiativ kallar Finland till utöfningen af de rättigheter, som blifvit detsamma oktrojeradet, framkallar ett missljud som vi böra skingra, Det vore att tilldela dessa fantasier alltför stor vigt att allvarsamt diskutera dem. Vi skola icke fästa oss vid de konseqvenser som Helsingfors Dagblad vil göra af de välvilliga tillgöranden (dispositions) och vänliga ord, genom hvilka kejsar Alexander I år 1 sökte befästa den eröfring som Ryssland gjorde, i det han förskaffade sig sina nya undersåters tillgifvenhet. Att vilja från dessa ädelmodiga atsigter och de omsorger, som denne furste och hans höga efterträdare ständigt hafva egnat åt Finlands nationella välstånd och lycka, grunda otillsjän diga fordringar på en undantagsställning, härflytande af ett frivilligt aftal, kort sagdt på detsom man velat kalla en real-union, d. v. s. icke blott personal eller dynastisk, utan en verklig och beständig, innefattande fir Finiand usöfvandet af en suverän stats rättigheter, det är att illa motsvara en omsorg intygad af talrika bevis; vi skulle hellre säga, det är att illa tjena Finlands egna intressen, Finlands, hvars lycka är nära förenad med bibehållandet af dess goda förhållande till det stora kejsardömet, hvaraf det utgör en del, Frågan är mycket enkel. Finland eröfrades genom Rysslands vapen. Den 5 (17) Juni 1808 förklarade ett manifest af kejsar Alexander I detta storfurstendöme för alltid förenadt med kejsardömet uti en oupplöslig, okränkbar och beständig förening. enna eröfring har blifvit sanktionerad genom internationella akter, utan bestämmande af någon inskränkning eller något vilkor af hvad slag som helst. Kejsar Alexander lofvade landet samtidigt bibehållandet af de rättigheter, privilegier och institutioner, som det förut åtnjutit under det evenska väldet. Dessa välvilliga löften hafva blifvit stadfä