dessa befinna sig, samt framhöllo den stora nyttan af ett mindre antal stamholländerier, försedda med ett större antal djur vid hvartdera, samt af rörliga holländerier, som enskilda personer efter vissa år kunde förvärfva. Professor Arrhenius försvarade hvad i utlåtandets begge första punkter föreslagits och fullständigade derjemte motiveringen uti detsamma. — Friherre Braunerhjelm, som öppnade debatien, angrep med mycken skärpa hvad i de begge punkterna föreslagits och som stod i strid med det hittills följda systemet, hvilket afsåg att kunna åstadkomma ett stamholläuderi, bestående af minst 20 kor af passande race, i hvarje län, och erinrade att detta system grundade sig på akademiens eget 1843 uppgjorda förslag. Grefve Wirsen upplyste, det orsaken dertill att icke ännu alla län blifvit försedda med stamholländerier låg i brist på tillräckligt kapital för anskaffande af det erforderliga antalet goda afvelsdjur. Begge dessa talare yrkade att hvad i de begge punkterna föreslagits, och som stod i strid med den fastställda planen för stamholländeriväsendet, måtte af akademien ogillas. Brukspatron Hedengren, uppmanad af friherre Braunerhjelm att yttra sig såsom den erkändt mest kunnige, talade likaledes med värma i samma syfte som de begge föregående. Han förmälde sig vara fullt öfvertygad derom, att i fall n. v. stamholländeristyrelsen längre än fallet vore hade utötvat sitt kall, ceh således hunnit att mera intränga i ämnet, skulle hvarken dess uttalanden öfver stamholländeriernas nu befiotliga skick blifvit så ofördelaktiga och icke heller förslaget om desammas slopande hafva framstälts3, hvilket, om detsamma blef utfördt, vore en stor nationalförlust. Han erinrade vidare om den nytta som stamholländerierna redan gjort; han framhöll do större svårigheter som skulle uppstå för landtmännen, om de härefter nödgades förse sig med efvelsdjur från aflägsnare häll, hvilket skulle blifva fallet derest stamholländeriernas antal, redan nu otillräckligt, minskades, och han förordade deres ökande i antal, så att ett komme att finnas i hvarje län. I de yttranden som å ömse sidor afgåfvos förekommo en mängd intressanta uppgifter, som vi nu ieke hinna meddela. Då diskussionen, -hvari åtskilliga andra ledamöter också deltogo, förklarades afslutad, och akademiens direktör skulle framställa proposition på bifall till eller afslag å hvad 1 de begge punkterna föres:agits, begärde professor Arrhenius ordet, och bemställde huruvida, då äåsigterna befunnits så delade som förhållandet visat sig, det egentligen vore behöfligt att de närvarande ledamöterna fattadenågot definitift beslut rörande de begge punkterna -— hvilken framställning påtagligen afsåg att förekomma det temligen vissa underkännandet af hvad i berörde punkter föreslagits. Hr Arrhenii hemställan föranledde en temligen liflig debatt. ena sidan anpmärktes, att då ett förslag, uppgjordt af en akademiens delegation, blifvit hänskjutet till akademien i dess helhet, för att pröfvas, borde denna pröfning också medföra etw resultat, bestämdt uttalande. andra sidan åter invändes att ett sådant icke absolut erfordrades, att ett direkt förkastande af hvad komiterade föreslagit vore för dem obehagligt och akademien mindre värdigt; att stamholländeristyrelsen, såsom närvarande, redan inhemtat de uttalade åsigterna inom akademien, och att om nämnde etyrelse upptog hvad som föreslagits, och derom gjorde framställning till bifall hos Kongl. Maj:t, möjligt vore, att när akademien3 yttrande deröfver infordrades, delta kunde utfalla i en riktning, motsatt den, som nu sannolikt vore rådande. — Slutligen beslöts att akademien icke skulle afgifva något yttrande öfver de begge punkterna — och gerefter att de öfriga punkterna, jemte andra ärenden, som icke föredragits, skulle behandlas i en ytterligare sammankomst nästa tisdag.