rektor G. R. Rabe, grosshandlaren Edv. Ceder: lund och revisar N. Lagerheim. 5:o. Till deputerade i stället för dem som utan anmäldt förfall uteblifvit från årets begge sammankomster utsågos myntproberaren Wr.tman, komminister C. D. Bersen, grosshandlaren A. W. Frestadius j:or, rektor Rabe och lektor F. W. Hultman. 6:0. Landshöfdingen grefve Liljencrantz val: des till ordförande och kongl. sekreteraren A.. Odelberg till vice ordförande för deputerade. — Upsala universitet. Två universitetslärare hafva nyligen återkommit från vetenskapliga resor i utlandet, nemligen adjunkten Walberg och docenten Rogberg. Den förre utreste från Sverge i Juli 1862 och anlände, efter 3 månaders vistelse i Berlin, Dresden, Minchen och Wien, öfver Triest till Athen i Oktober, dagen efter revolutionens utbrott. Hr Walbergs ursprungliga plan att, efter någon tids vistelse i Athen för studium af nygrekiska språket, företaga arkeologiska forskningsresor genom landet, rubbades väsentligen genom det osäkerhetstillstånd, som följde i tronhvälfningens spår, och som var så ytterligt, att röfvarband grasserade invid sjelfva hufvudstadens portar. Januari 1863 lemnade hr Walberg Athen och begaf sig, öfver Civita Vecchia, till Rom, der hr W. under arkeologiska och konsthistoriska studier tillbragte 3!,, månader, hvarefter han uppehöll sig 1 månad i Neapel samt 2 månader i Florens, å sednare stället för handskrift-forskningar. I Augusti företogs hemresan genom norra Italien, Schweitz, Tyskland, Danmark, der hr W. dröjde någon tid i Köpenhamn för vetenskapliga ändamål. Hr W. återkom till Sverge islutetaf November. Docenten Rogberg afreste i Juni förlidet är genom Tyskland till Paris, för att i dervarande arkiver anställa historiska forskningar. Efter sex månaders vistelse i utlandet återkom hr Kogberg vid jultiden, medförande rikhaltiga bidrag till Sverges historia från år 1766. Vid akademiska konsistoriets sammanträde förlidne lördag föredrogs kansl.rns skrifvelse af den 5 dennes, hvari han anmodar konsistoriet att till honom insända åtskilliga handlingar rörande professor Lindblads öfverklagade tentamina och samme professors offentliga examina. Kon sistoriet, som härvid fann sig icke hafva något. annat att göra, än ställa sig kanslerns anmo dan till efterrättelse och till honom insända de kossistoriets protokoller, som blifvit begärda, samt tillika fråga professor Lindblad, om han. ville utlemna de af kanslern äskade utaf Themptander och fem andra studerande aflagda skriftliga profven i processrätt; men förklarade professor Lindblad, att han vore förhindrad utlemna dessa handlingar. Till kanslern komma således att afsändas endast konsistoriets protokoller i frågan. På derom gjord tramställning beslöts, att protokollet för dagen skulle medfölja de af kanslern infor drade. I detta lärer förekomma ett längre skriftligt anförande af professorn Lindblad. Kanslern har den 18 dennes beviljat e. o. professorn C. G. Malmström, som på anmodan af komiterade för anordning af offentliga föredra i hufvudstaden derstädes är sysselsatt med hållandet af föreläsningar, tjenstledighet från sina åligganden vid tniversitetet intill den 8 nästkommande Febr., samt förordnat adjunkten Hammarstrand att bestrida de examina, som under tiden kunna förefalla vid den historiska professionen, hvilka e. o professor Malmström för det närvarande är förordnad att förestå. Docenten Runbom har i anseende till fortfarande sjuklighet af kansleren begärt och erhålit tjenstledighet för denna termin. (U.-P.) — För hr Hazelii första föreläsning i fotografi meddela vi efter Posttidningen föl-: jande redogörelse: Efter en definition öfver hvad fotografien är, omnämndes den ståndpunkt, hvarpå kunskapen om ljusets kemiska verkningar befann sig hos de gamla och under medeltiden. Derefter öfver gick talaren till upptäckterna under 18:de och 19:de seklerna. Daguerre, som vid sitt namn: fästat glansen af daguerreotypiens uppfinning, föddes 1787 i trakten af Paris och dog 1851. Han visade stora anlag för målning och gjorde såsom, dekorationsmålare en revolution i det facket. Afven uppfann han den s. k. dioraman, bestående af en genomskinlig duk, på hvilken samma taflaf är målad Å hvardera sidan. Först efter mänga års försök och genom samarbete med Niepce i Chalons, hvilken egentligen var den förste, som 1826 lyckats att fixera Dil den i en camera obscurra, kom han 1839 derhän att Arago, sedan Daguerre af blygsamhet undandragit sig att sjelf frambära uppfinningen, kunde högtiuligen meddela franska akademien resultatet. Niepee fick icke upplefva den stora dagen; han som egnat 20 år af sitt lif åt problemets lösning, dog redan 1833, fattig och nedtryckt af bekymmer. Hans son, Isidor Niepce, som biträdt Daguerre, rönte dock det erkännande af franska staten att han erhöll en lifstidspension sf 4000 francs, på samma gång som Daguerre belönades med en dylik af6000 francs. Man stod dock ännu långt ifrån målet. Genom uppfinningen af de s. k. aceelerande ämnena bragtes det så långt att bilden, som först fordrade 10, sedan 7, så en half timma att bli färdig, kunde ästadkommas inom någrn sekunder. Talaren visade prof på fotografier genom tillhjelp af galvanoplastik och omnämnde att hr Carleman på koppar fått ganska vackra bilder, fastän de icke kunna utstttas för ljuset.