Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 2

sig glad och lycklig häröfver, och alla hans hjertas slussar öppnade sig och flödade öfver. Han slöt Vincenzo i sin famn och sade med liflig rörelse: tJag tror dig; det var orätt af mig att ens för ett ögonblick tvifla på dig — ja, det var det, och jag vill upprätta mitt fel. Kanske har jog inte behandlat dig såsom du förtjenar ... SAck, signor Avvocato! inföll Vincenzo halft soyftande. CMen mitt förtroende till digX, fortfor herr advokaten, är från detta ögonblick orubbligt. Du har ingen aning, min gosse, om allt det goda du gjort mig — jag höll på att bli misstrogen, misstänksam — jag kände mig som om jag hatade mina medmenniskor. Af alla olyckor i verlden finnes ingen större än att hata sin nästa — du har botat mig derför, och jag tackar dig af allt mitt hjerta; du har varit mig till en stor tröst och hugsvalelse i detta ögonblick, och så skall du äfven förbli till det sista, derom är jag öfvertygad. Jag vill inte be dig aftorka dina tårart (Vincenzos flöto hela tiden med full fart), emedan jag vet att deras källa är ljuf. Efter ett ögonblicks tystnad fortfor her advokaten: Och nu, då vi äro goda vänner igen bättre väaner än vi någousin varit, läto oss tala om framtiden. Hvad är din verk liga önskan, Vincenzo? Alt som behagar er, signor Avvocato. SAntag då att vi realisera Barnabys pla och göra dig till en avvocato? Lagens stu dium leder till allting, som du vet. Hva säger du härom?4 I fall ni vill det, vill jag det också.st (forts. följer.)