Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 1

VINCENZO J ROMAN I TVENNE DELAR AP GIOVAN NI RUFFINI. (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m.fl.) Jag bad så innerligt till Gud aft kan måtte upplysa mig, sade ynglingen till sit försvar. Jeag sade det också för den heliga fadern, fortfor Rosa, ?och han sverade att det inte är nog med att bedja — det viguigaste är att bedja väl, och det kan man inte göra utan lämplig ledning. Han är ville att låta dig få åtnjuta hans biträde, om du för några 1å degar vill draga oig tillbara till hans kloster och genomgå de andliga öfningar, som några novicer der verkstölla. Om du äfven derefter är oförändrad, kunta vi lugna oss med den öfvertygelsen, att din brist på kallelse är verklig vch inte något satans bländverk.? CMen —4 stammade Vincenzo med en rysning vid minnet af den bemska tystnaden i klostret, af den mörka kyrkan och den g lika rösten, som framkallade bilder af och fasa. tGör det för att ställa mig tillireds, sade Rosa, för att förebygga ett nekande; inte sannt, att du vill göra det för min skull? Ifall du efter pröfoingen fortlar att vara af samma tanke, lofvar jag att bistå dig hos peppa i alla dina framtidsplaner.4 etta löfte om bistånd imverkade vide mindre på Vincenzo än önskan att göra henue till viljes; delta var för närvarande kanske Se A. B. nr 117. öd