Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 1

tro. Hvanill tjenar det då att brådska så förskräckligt? Jag kan inte inse det — jag mätte väl kunna 1å litet tid att se mig omkring — utt se efter om jag kan få ing i något passande åt honom, Jag skall hålla mina ögon öppna, men lites tid måste jag ha, Jeg bar ännu gudskelof några vänner i liivet, som jag kan räkna på, men inte är det värdt ait tänka på ett han skulle egna sig åt något af de lärda yrkena.4 KAPITLET XVII Barnaby gör slag i saken. Ämnet för föregående samtal, hvilket, såsom naturligt var, af Rosa meddelades åt Vincenzo och Barnaby, samlade i gemensam rådplägning, gjorda på båda ett hfligt, men helt och hållet motsatt intryck. Det visade så tydligt att herr advokaten hade helt och hållet afetått från sin urspruagliga plan för hans gudsons framtid, att det af den unge mannen mottogs såsom den bästa underrättelse han någonsin kunde önska sig. Nu kände han sig ändtligen befriad från det Damoclesvärd, som uuder en så lång tid hade svälvat öfver hans hufvud. Hvad gjorde det Vincenzo, om han blef lagkarl, eller kontorist, eller dylikt, blott han blef det ena eller andra med sin gudfaders samtycke och bifall. Barnaby hade deremot en helt anpan åsigt sf enken. Det undantag, som bang berre hade giort af de fria yrkena för Vincenzo, var i Barnabys ögon ingenting mindre än ett kränkande af rättvisan, hvaröfver han naturligtvis ej kunde vara annat än förargad. Att tala med honom om kondition, det lönade just mödsn. Han visste nog han hvad eom menades med kondition — att sopa golfvet i någon bod, ntan att hvarken skörda heder eller penningar, o