Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 1

scAfven med entagande att så vore, vore det dock för sent för honom att börja. I sådana eaker är det vigtigt att man börjar i god tid. När jag var femton år kunde jag mio Euclides på mina fem fingrar.4 Nå ja, men kan han inte bli handlarde då?s Jo, gudbevars, det kan han vfest det — nu tyekte du alt du var riktigt klyftig. Och kapitalet, som han behötver för sådant ändamål, det vill väl du skänka honom 74 Inte jag, men du peppa; alla menniskor säga att du är rik. ?Nå ja, om så också vore, eå vore det väl ändå inte något skäl för ott kasta bort dem på första person som vill ha dem. tJa, men med Vincenzo vore det ju en helt annan sek, pa, paj; han är dia gudson, och du iofvade ju hans for at tega vård om hans son. Nå, har jag då inte hållit mitt löfte ?5 frågade herr atvokaten. tJo bevara, snälla pappa, du har alltid varit mycket god emot Vincenzo, och han är också den förste att erkänna det. Näst Gus tror jag för visst att han älskar och vördar dig, Du brukade också hålla afhonom.t Ja, ja, inföll fadern, rörd och försökande att dölja sin rörelse under en viss snäsig ton; det må nu så vara med den saken, så kan jag i alla fall inte inse hvad allt det här bråket skall tjena till? Har jag väl förekjutit honom eller kört honom på porten elicr sagt att jag inte vill göra någonting för honom, eller gifvit ovågon menniska enledning att tro att jag inte vill göra det? För min del tycker jag att detinte går någon nöd på honom här; han bor under milt tak, äter vid mitt bord, och bar allt hvad han behöfver, efter hvad jag skulle