Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 1

härpå beslöt Rosa att öppna underhandlingor med sin far. Hennes första försök möt tes med föga uppmuntran. Huru fromt och godsinnt en persons lynne än må vara, kan han dock svårligen, i tall han ser seig gäckad i siova planer, undgå att känna en liten grand at förtrytelse mot den som varit anledaing destill. Det tillkom icke honom, sade herr advokaten, att söka fiona en kondition åt den som föraktade hons räd och tjenster. H:n begagnade ordet kondition, emedan det för en person sädan som Vin cenzo ej kunde komma i fråga att vände sig till de lärda yrkena — han stod devil allt för långt tillbaka i uppfostran och egde för ringa naturliga snlag. Ja, men hvad han inte kan, det kan han ju lära si24, sade Rosa, och hvad hans goda hufvud avgår, så sade du ju sjelf at: hens bref var vida bättre skrifvet än du bade trot honom i et nd till.t Ja, ett bref — ett bref — hvad beviear cit bref, äfven med antagasnde att han skrif vit dvt sjelt? Hvem som helst kan få ett ögonblick af inspiration. Och för öfrigt är han okunnig i matematiken, och uten matematik kon han ju alörig taga den grad som behöls för dem som vilja siudera juridiken eller medicinen. Jag nämuer medinen för formens skull, efter som den räk nas till de lärda yrkena; men hviiken kunde väl vara så dum och välja medicinen, ifall det stod honom öppet att vända sig åt det juridiska hållet? NÅ men är då matematik så står alt lära?4 frågade Rosa. Ja, mycket svår — det är minsann inte hvarje hufvud Bom är i stånd att lära sig matematik. Ja, men hvem vet om inte Vincenzo möjligen har det hufvud som behöfs för sådant?