Aftonbladet – 25 januari 1864, sida 1

välja krigaryrket. Denna förklaring öfverraskade Rosa, och hon dolde icke heller hvarken den emärtsamma öfverracknivg den bade beredt henne, eller sin bestämda motvilja mot vapenyrket. Eon förklarade att det icke anstod en kri-j sten, och allra minst en som hade varit bestämd för kyrkan. Tänk bara hvad det ville ga — alt göra dödandet af sin nästa till) ett vetenskapligt yrke! Hon kände ait hon aldrig skulle vilja se honom om han blefve soldat. Vincenzo saknade för ingen del aroumenter för bevisandet af det hedrande i krigarens yrke, men han föredrog att ufstå från alltsammans utan någon vidare diskussion. Hans tycke för det militära lifvet var icke så starkt att det kunde förmå honom att utsätta sig lör risken att elcrig mera blifva betraktad af den söta marasell Rosa. Och sedan — denpa tanke var obarmhertig, men sådana tankar smyga sig ibland likt tjufvar öfver en menniskas själ — och 8edan hade Rosas bestämda motvilja för soldater den droppen balsam i sig, att den nödvändiet äfven omfattude unge del Palmetto. Denne var, så alt säga, Vincenzos födde rival orm manmsell Rosas ynnest, och! denne unge sdelsmans på sista tiden visade fallenhet att ställa gig in häntydde på en! utgång, hvilken, huru naturlig den än var; och ful:komligt enlig med hvad som vanli-:; gen händer mellan unga personer afförmö geuhbet och god samhällsställning remt nära: grannar, Vincenzo dock icke kunde täuka! gig uten en känsla af obehag. ; Sedan sålunda den enda bana, för hvilkeu han hyste någon förkärlek, en gång för : alla blifvit utesluien, fanns det intet skäl,! hvarför haus förslag att lemna sitt öde i; gudfaderns händer ej kunde antrgas; och