Aftonbladet – 22 januari 1864, sida 3

ne, uten för sig sjelf. Ful-och God hade aldrig af sin förste herre och vän, signor Pietro, kunnat förmås att äta tillsammans med familjen. KAPTLET XVHU. Hvad skall han bli? Då vi sade om herr advokaten att han var nedslagen och orolig såväl borta som hemma, syftade vi på de smärtsamma farhågor, hvarmed krigets olyckliga vändning tryckte hans sinne. Striden vid Custoza — olycklig för de italienska vapnen — hade tvungit piemonteserna att draga sig tillbaka, en rörelse, som kort derefter slutade med ett totalt utrymmande af Lombardiet. Milano var ännu en gång i Radetzkys våld; ett stillestånd hade blifvit undertecknadt mellan de krigförande makterna, hvilka båda hade antagit Englands och Frankrikes bemedling. Sådant var det beklagliga slutet på 1848 års fälttåg. Hela denna iliad af motgångar och sorger hade försiggått under den korta tidpunkten af Vincenzos lärospån såsom fältarbetare — inom mindre än fjorton dagar. Svår och full af faror, seom krisen var, jordes den ännu värre genom den paniska Örskräckelsen kos dem, hvilka, likt vår vän herr advokaten, sågo spöken på ljusa dagen. Det fenns knappast någon olycka, som de icke törespådde. Beröfvade sin gamla fågelskrämma, den österrikiska ockupationen, eom stilleståndet satte utom all fråga, hittade de snart på en annan buse, det oundvikliga atskaffandet af kenstitutio nen och äterställandet af rakernas gamla ord: ning — det vill säga despotism, med dess naturliga följe af jesuiter och codini somi deraf föranledda korståg mot de liberala. Ej heller fattades sådana som förklarade och