Aftonbladet – 22 januari 1864, sida 2

vokaten ej menade ett ord af hvad han yttrat rörande sitt beslat att för framtiden undandraga gudeonen sin hjelp? Vincenzo infann sig icke vid middagsbordet; kokerskan berättade i förtroende för mamsell Rosa, att Vincenzo hade varit inne i köket och bedt om ett stycke bröd som han hade stoppat på sig, samt sagt till att det icke var värdt att man vidare dukade för honom vid bordet. Herr advokaten tog ej någon notis om sin gudsons frånvaro, utom att han, på sin dotters fråga, om Vincenzo hade gått bort i något ärende, svarade, att han icke hade gifvit honom några befallningar, och att han ej hade några att gifra. Vincenzo vore sin egen herre. Men hvart kan han ha gått?? invände Rosa. Ja, hvem kan veta det? kanske harhan gått för att uppsöka sin öfverste, sade hennes far. Kan du inte äta din middag utan honom?4 Rosa hade intet annat val än att göra det; men klent gick det. Så snart middagen var förbi, fyllde hon sina fickor med kaka, och gick ut för att söka sin saknade vän. Han fanns ej på något af d2 ställen der han vanligen brukade hålla till. Barnaby, som hon mötte och frågade, hade icke sett honom; och hon började nu känna en hemlig farhåga, att han kanske åter hade lemnat palatset. Då Barnaby fick höra att Vincenzo ej hade varit närvarande vid bordet, förklarade han rent ut, att det ej skulle förundra honom om gossen en vacker dag dränkte sig i en af dammarne; om han icke hade gjort det redan i dag, så kunde han öra det i morgon, och en viss person skulle. då få hvad han förtjenade. Vincenzo hade nemligen meddelat den gamle trädgårds