Aftonbladet – 22 januari 1864, sida 2

och allt det öfriga dit pepparn växer. Såsom det nu var, fruktade bean att binda sina händer och sökte lemna frågan öppen gesom att säga: SNu, sedan jag lyssnat till dina ord, torde du också lyssna till mina. Det är inte min afaigt att tvinga dina tycken; men en sak vill jag rent och öppet förbereda dig på — hädanefter har du iggen annan än dig sjelf att lita på i fråga om din framtida bergning. Hvad som jag hittills ansett lämpligt att göra för dig, under antagande att du skulle bli prest och hederligt letva af ditt yrke, det vill jag nu inte längre göra, sedan mina käraste önskningar blifvit gäckade geom din envishet. Varning i tid bjelper från nånogen strid. Pag nu tid på dig attöfveränka hvad jeg sagt, och... Nej, jag tackar er så mycket för er godhet, utbrast Vincenzo, som skyndade att bränna sina skepp; jag behöfver inte nåcon tid att öfverväga det jag redan besluit att göra. Jag önskar af hela min själ att allt måtte vara klart och öppet oss emellan. Nå ja, det är bra, sade herr advokaten helt stött, Ssörj då för dig sjelf.s Jag skall arbeta för mitt dagliga bröd, sade Vincenzo. Ja, det är mycket lält sagdt, genmälde herr advokaten, SHved är det som du kan göra 2 Hvad min tar gjorde före mig, var svaret; jag har två händer lika väl som han, och jag kan handtera en spade.s ZJeså, lycka till då. Vi få väl ee om du inte fioner den vara tyngre än ett breviarium. Farväl! Vincenzo lutade sig ned för att kyssa sin gudfaders feta hand och lemnade derpå rummet. Behöfva vi väl söga att herr ad