förslag åt hushållningssällskapen och åt ett stort antal enskilda personer, som anmodats att deröfver yttra sig. Resultatet har blifvit, att omkring hälften af dem, som ingått i svaromål tillstyrkt stamholländeriernas bibehällande, dock i mer eller mindre vidsträckt skala; men deremot afstyrkt förslaget om utplacering af tjurar, såsom icke ändamålsenligt. För vår del tro vi också att nämnde törslag, så vidsträckt som den nuvarande stamholländeristyrelsen vill tillämpa det, icke bör vinna bifall. Att såsom regel uppställa, det ett större antal race-tjurar årligen skall införskaffas, att ställa boskapsafvelns förvättring i direkt beroende af dessa tjuruppköp från utlandet, och att poussera sprängningen af de nuvarsnde stamholländerierna, anse vi icke blott föga välbetänkt, utan såsom Jedande till bestämd nationalförlust; ty det är ovedersägligt att de afvelsdjur, som från stambolländerierna afyttras — förutsatt naturligtvis att dessa holländerier skötas med intelligens och omsorg, samt behörigen kontrolleras — äro mera härdiga och bättre vanda vid klimat och utfodring här, än de afvelsdjur som direkt från utlandet införskaffas. Erfarenheten har också bekräftat detta förhållande. Det forcerade årliga inköpet af race-tjurar kan äfven blifva betänkligt, med hänsyn till faran för den elakartade lungsjukans införande, hvilken fara blir större i samma mån djurinköpen ske ofta och i större mängd. Åtgärden att reguliert ställa de införda djuren i karantän på någon afskild plats, och för längre tid, blefve naturligtvis nödvändig, men ytterst kostsam. Erfarenheten hår också bekräftadt denna omständighet, enär den före. ående stamholländeristyrelsen måst vidtaga denna åtgärd, emedan det ansetts nödvändigt att genom inköp af afvelsdjur från utlandet åstadkomma. bloduppfriskningt inom de här befintliga stamholländerierna — en åtgärd som äfven framgent torde blifva både nyttig och behöflig, men som påtagligen kan utföras i mindre skala, och vid mera gynsamma tillfällen. Den nuvarande esgtamholländeristyrelsen tyckes hysa en viss obenägenhet mot Ayrshirerscen.: Vi vilja icke tro, det orsaken dertill ligger i den omständigbeten, att de iöregående styrelserna företrädesvis befordrat spridningen af denna race; men vi tro att den antydda obenägenheten är föga befogad. Vi grunda derna åsigt derpå att nämnde race med öfvervägande begärlighet blifvit anskaffad af ett stort antal kunniga landtmän; att den trifves väl, uthärdar vårt klimat ganska väl, att de kor af Ayrshirerace som här blifvit uppfödda, såvida de erhållit god skötsel, i de flesta fall lemna större afkastning än deras från utlandet inköpta mödrar, och att här i tredje och fjerde generationen födda djur visat sig äfven i afseende på kroppsformen och produktion af mjölk, kött och talg öfverträffa, eller i det minsta fu!lt jemförliga med sina stamföräldrar. Det säges att n. v. stamholländeristyrelsen hyser ett mera decideradt intresse för Voigtländerracen. Hvarpå detta grundar sig känna vi icke: men af den näst sista st: relsen afgifna redogörelse för samtliga stam holländeriernas mjölkafkastning visar sig att det Voigtländerstamholländeri, som staten eger, och som är nppställt på Sofiedal i Gefleborgs lön, i afseende på mjölkafkastning varit underlägset fem stamholländerier af Ayrshirerace, ett dito at Pembrokshire race och ett af s. k. Svensk race. Deremot har det lemnat större mjölkafkastning än tre holländerier af Ayrshirerace, hvaraf likvist det ena bestod allenast af qvigor, enär det nyligen blifvit uppsatt, och det andra blifvit med så ringa omsorg skött, att det af styrelsen till annan egendom förflyttats. Su anförda fakta vittna således icke särdeles till förmån för Voigtländerracen, ehuru vi gerna vilja medgifva att erfarenheten vid ett stamholländeri icke är tillfyllestgörande. Hvad vi hört skickliga landtmän anmärka mot Voigtländerdjuren är det, att de äro väl lågbenta, och således mindre lämpliga såsom dragare, en omständighet som icke är utan vigt, då jordbruksarbeten sannolikt ännu lävrge måste verkställas med oxar. En annan omständighet som på sista tiden framhållits mot stamholländeriernal och vi tro specielt mot dem at Ayrshirerace, är den att tuberkelsjukdomen4 (hvilken icke tår förvexlas med den elakartade lungsjakdomen) ofta visat tig. Om så är förhållandet, förmoda vi, och denna förmodan grän sar till visshet, stt förstnämde sjukdom alldeles icke är egendomlig för nämnde race, l; utan att den visat sig äfven inom ladugåri! dar Bom bestå af inhemska stammar, detl: sednare förhållandet känna vi med full viss het. Att ovämnde sjukdom inträffat oftare lj; E j . ; på den sista tiden torde hafva sin förnämsta orsak i det naturvidriga sätt hvarpå korna uppfödas och vårdas, i det att de afsigtligt göras till — om vi sä få uttrycka 0ss — mjölkmaskiner och utfodras uteslutande i sådant syftemål. Detta förfarande och verkningarne deraf utvecklådes också ganska fullständigt i ett föredrag som föreståndaren för veterinärinrättningen, professor Lundberg i för någon tid sedan. höll i Landtbruksaka-: dem:en. I antydningarne om sjukdomens. oreaker låg äfven anvisningen om kuru den skall ligger förekommas. i Den nuvarande stamholländeristyrelsens förslagsmeningar hafva: gjorts till föremål för granskning i landtbruksakademiens förvalt-1, ningskomitÅ, som derefter afgilvit ett särskildt utlåtande. Emedan detta vid akadesenses ONSEENE FASER EET RENEE