VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AP GIOVANNI RUFFINI. (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Så hade hon atttillseprydandet af högaltaret och smyckandet af den heliga jungfruns bild — pligter, som Rosa hade uppfyllt under hälften af sitt unga lif, och som möjligen för den oinvigde kunde synas såsom en lätt och ringa sak, men icke så för Rosa, som väl visste huru mycken tid och fin urskilning som behöfdes för att för en hvar af dessa tillfällen noggrannt utmäta den för dess hierarkiska rang tillbörliga graden af glans och ståt, dess bestämda antal af vaxljus och så vidate. Så t. ex, är det ju tydligt att samma drägt och samma halsband, som passade madonnan på pingstdagen, ej utan en skriande anakronism kunde begagnas på Kristi-lekamensfest och tvärtom. Så var der äfven den nya fanan, som klostersystrarna i Ibella hade sändt för detta tillfälle, och som måste bekransas med naturliga och konstgjorda blommor — den nya högtidssången att läras utantill af henne sjelf och under otaliga repetitioner inpluggasi de andra systrarna — och slutligen, men derför icke det minst nyttiga, måste för nämnda tillfälle förfärdigas tolf hvita klädnin ar med dithörande tolf blåa skärp, tolf vita slöjor och lika många kransar af oravgeblommor. Alla dessa. och liknande förberedelser, hvilka vi här ej behöfva närmare. detaljera, upptogo en dryg. tid och Se A. B. n:r 1—15