Aftonbladet – 21 januari 1864, sida 1

OA SR 1 VT Ö PF UREA samhet på den edress till svenska folket, som läses längte ner i vårt blad. Den är undertecknad af flera blasd samhällets mest framstående män, deribland universitetskanöleren, rikets ständers justitieombudsman; sex rikets ständers fullmäktige i banken och riksgäldskontoret, presidenter, en ledamot af högsta domstolen, två generaler och eh amiral, de båda främsta ledamöterna af Stockholins börs, 0. s. v. Dess syfte är öppnandet af en allmän subskription för de danska soldaternas familjer, uti hvilken alla och en hvar, män och gyinnon, inbjudas att deltaga, och genom hvilken tillfälle öppnas äfven för den allrafattigaste att genom sin ringa skärf lemna ett talande vittnesbörd om de varma sympatier som öfverallt och inom alla klasser i vårt land råda för det danska brödrafolket och för den hjeltemodiga kamp det i dessa dagar begynner, till skydd för fosterland, rätt och frihet mot en öfvermäktig fiende. Efter hvad vi finna börjar man äfven i andrå städer bilda komiteer, med syfte att likaledes gifva ett verksamt uttryck af svenska folkets känslor och tänkesätt, och vi förmoda aft denna rörelse snart skall blifva allmän öfver hela landet. Vi begagna tillfället att fästa våra danska kollegers uppmärksamhet derpå, att om på ett och annat håll i Danmark för ögonblieket råder en miss-stämning mot Sverge och en föreställning att svenska folkets sympatier och intresse för Danmarks rättvisa sak äro ljummare än de söm råda i Norge, så beror detta på det fullständigaste misstag och missförstånd. Det är svårt att. fatta, huru ens någon kunnat tänka si, möjligh ten deraf, att svenska folket, som med så varmt intresse följer alla främmande nationaliteters frihetsstrider, som så lifligt uttalat sig för Italien och Polen, skulle vara likgiltigt, då det rörer vår egen stam, våra närmaste bröder, och då genom de faror, som hota deras frihet och sjelfbestånd, äfven våra vigtigaste och dyrbaraste intressen kunna sättas på spel. Ingenting hade heller varit lättare än att hålla möten i alla landsändar och der åvägabringa varma uttalanden för Danmark. Men svenska allmänheten har klart uppfattat den väsentliga skilnaden i vår ställning till denna sak och till andra europeiska frihetsstrider. Då iman genom adresser och resolutioner opinerade i afseende på Italien och Polen, så var det förnämligast för att fästa Europas uppmärksamhet på den stämning, som var rådande i vårt land och derigehom ge föredöme åt andra frisinnade nationer till likartadt uppträdande, hvilket specielt med afseende på Italien just i ett kritiskt ögonblick — enligt italienska statsmäns eget medgifvande — hade ett långt större inflytande på sakens utveckling än man i allmänhet torde föreställa sig. Vår ställning till den dauska saken var deremot en helt annan; denna låg oss så nära i och för sig sjelf och derigenom att den af vår regering genom årslånga förhandlingar blifvit adopterad såsom egen, att det måste förefalla alla, äfven de varmaste skandinaver, olämpligt att komma och bjuda ord, der de oundgängliga konseqvenserna af hela situationen, af alla föregåenden i denna sak syntes ovilkorligen skola kräfva och leda till handling. Opinionsyttringar inför Europa kunde icke heller vara behöfliga, då vär stämning och våra sympatier äro bekanta för hela verlden, icke minst för Tyskland, och då dylika uttalanden endast kunnat betraktas såsom ett opinerande i egen sak. Vår regering har — å hela nationens vägnär — opinerat och demonstrerat i denna sak inför Europa, och då vår konungs stäm ning är allmänt bekant, och hans rådgifvare för sina nationella tänkesätt; sin heder-och karäkter åtnjuta ett allmänt och djupt grundadt förtroende, har det icke för allvar kunnät falla någon in, att vår regering skulle helt och hållet vilja draga sig undan från konseqveåserna af den situation, som hon under åratal varit med om att skapa, eller försumma det ögonblick, då. nordens intressen med kraft måste handhafvas; om de icke skola trampas under fötterna på ett obotligt sätt. Allmänt här man efterhand insett den politiska nödvändigheten deraf, att regeriogea afbröt underhandlingsrae om en speciel allianstraktat, sedan situationen i så väsentlig mån förändrats och då förhandlingar fördes mellan de makter, som underteknat Londontraktäten; om en ny konferens Törande samma ämne. Numera är ställningen åter mycket enkel; Ur de för skens skull förda klägomålen, invändningarne och reklåätnationerna har utvecklat sig ett illabemantladt röfveriangrepp mot Slesvig, en till Danmark odisputabelt hörande landsdel; af hvars besittniog Danmarks bestånd; såsom af Tyskland oafbängig stat, ovilkorligen beror. Vår regerings uppträdande måste emellertid stå i sammanhang med och i ett visst beroende af dess politiska. förbindelser och af de garantier, som kunna erhållas för att striden skell föras för sådana syftemål, som verkligen lända till Skandinaviens betryggande, icke ett nytt trasselverk, åt hvilket ånyo äårtiondenat danaidiskt arbete måste egnas; och den kan icke taga något komprometterande steg, innan den fått allting så ordnadt, ått Sverge Norge kan handla med kraft och eftertryck. Vi betvifla icke, att regeringen utvecklar allt möjligt nit i detta fall. Men under tiden och tilldess det ögonblick kan inträda, då äfven för osa den merå samfälda handlingens timma slår, skola utan tvifvel alla skynda stt följa den uppmaniog, som afser att genom materiella bidrag på ett verksamt sätt gifva vittnesbörd om svenska folkets hjertliga. sympatier för dem af våra bröder, som främst fått draga ut till. kamp för Skandinaviens sydgrräns. Ftedrelandet4 yttrar i numret för i lördage följande. om den nuvarande ställningen i Tyskland: örhållandena i Tyskland börja nu gestalta sig så löjligt, som det endast är möjligt i detta osanningens och orimlighetens stnra fädernadland. De tvaka gtarmalk.