Aftonbladet – 20 januari 1864, sida 1

Pre Stockholms Gasiysningsholags Räntekuponer, som förfalla den 15 Januari 1864, inlösas från och med nämnde sag på Hr CC, Q. Cervins Kontor, N Malmtorgsgatan. STOCKHOLM den 20 Jan. De danska tidningar, som skulle anländt med dagens post (Köpenhamnstidningarne för i lördags) ha uteblifvit, och på förfrågan i postverket ha vi icke kunnat erhålla upplysning om orsaken dertill. Några telegrammer ha icke heller ingått rörende vigtigare tilldragelser vid Bidern eller förändringar i situationen. Man kan taga för afgjordt, att de preussiska och österrikiska sändebuden i dessa dagar lemnat Köpenhamn och att preussiska regeringen som bäst är sysselsatt med att å jernvägen Ber: lin-Hamburg forsla trupper till Holstein. Engelska kabinettets af oss förut omfalade depesch af den 17 Dec. till engelska sände budet vid hofvet i Dresden, är af så märkligt innehåll, att vi anse oss här böra meddela densamma in extenso: ?Min herre! Henones M:ts regeriog har ?med öfverraskniog och smärta förnummit det språk, som blifvit fördt i afseende å ?Londontördraget i Maj 1852. De makter, eom undertecknade nämnda fördrag eller sedermera biträdt det, måste ihågkomma, att de genom detsamma iklädt sig förbindelse ej blott till Danmark, utan äfven till Storbritannien, Frankrike, RyssPland och Sverge, som voro deltagare i för?draget, samt till alla öfriga stater och makter, hvilkas biträdande deraf sökts och erhållits, och att nämnde fördrags uttalade föremål och ändamål var, icke att reglera Danmarks och Tyeklands ömsesidiga förhållanden, utan att tjena till en väsentlig uppgörelse för Europas allmänna intresse. ?En kränkning af de utaf Danmark åren 71851 och 1852 mot Tyskland ingångna förbindelserna är ett brott, hvilket tillbörligen kan kännas och hvars undanrödjande med Prätta kan fordras. Men en sådan kränkning kan icke ha till följd att göra ett mot aodra deltagare ingånget högtidligt eurapeiskt fördrag ogiltigt — de af Denmark år 1852 i afeeende å Holstein och Slesvig gifona löftena må ha varit den öfvervägande bevekelsegrunden för Österrike och Preus?sen att biträda fördraget i Maj 1852, men om dessa makter icke troget stå fast vid fördragets förpligtelser, kunua de icke med Priogaste sken af rätt anföra såsom ursäkt ?derför, att deras förväntan blifvit sviken att Danmark skulle uppfylla de förbindelPeer, det på annan tid och i andra urkun?der iklädt sig. Hela grundvalen för de fördragsenliga Panordningarne i Europa skulle omstörtas om ett sådant skäl kurde antagas såsom Pursäkt för brytandet af en klar och enkel fördragsenlig förpligtelse. Hvilken suverän eom helst kunde, om han uppmanades att ?uppfylla sina förbindelser, säga: Min bevekeisegrund för återkallandet af detta fördrag med eder var, att jeg hade en annan öfverenskommelse med en af aeltagarne i fördraget. Denna andra öfverenskommelse har icke blifvit hållen, och derföre är mitt Pfördrag med eder af noll och intet värde. Hennes majestäts regering är öfvertygad, Patt hofvet i Dresden skall inse, ett ett sådant bevisningesätt, om det antegee såsom giltigt, skulle tillintetgöra hvarje bestående fördrag. Jag afhäller mig från en: förandet af otaliga fall, i hvilka en dylik lättsinnig och nyckfull fördragstolkning skulle visa sig för de tyska makterna sjelfva ?mycket ofördelaktig. För tillfället åtnöjer sig Hennes Maj:ts Pregering med att förklara, att hon skulle be?trakta hvarje afvikelse från sertföljdsfördraget af 1852 å de makters s:da, hvilka undertecknat detta fördrag eller biträdt detsamma, såsom helt och hållit oförenlig ?med god tro.? Engelska tidningen Examiner för den I dennes utvecklar att kejsar Napoleons politik i den dansk-tyska striden omisskänneligen är att genom användande af sin nationalitetsprincip smickra och uppmuntra de tyssa mellanstaterna, utvidga den för honom högst glädjande schism, som uppstått mellan dem och de tyska stormakterna samt vinna ett mycket väsentligt stöd på andra sidan Rhen, oberoende at stormakterna och lika väl som dessa egnadt att lemna honom bistånd för hans utvidgningsplaner. Österrike har redan at hans bref till augustenborgaren fått se hvartill hans politik pekar; det inser att en anslutning till Frankrike och förbundsdagen leder till en brytning med Eugland; men det är att befara att Preussen, wrcd eller utan Bismarck, går i fällan. andra sidan är czaren iatresserad för Danmarks sönderstyckande ; han såge helst att han bade Danmark i sina händer; men dette skulle stormak:erna icke tilläta och det skulle ieda till ett treenigt Skandinavien. Derföre skall en del at Danmark utgöra en frestaude lockbit för Preussen, för att resten icke skall blifva alltför stor för Ryssland. En sådan politik af sönderstyckning bitvis hör till Romanoffska husets stående traditioner. Den har användts mot Polen och har börjat begagnas både mot Sverge (Finland) och mot Danmark (Nörge). Förlusten ef Slesvig och Holstein skulle så kännbart försvega Danmark att frågan om Jutland ej kunde blitva af så stor vigt, att icke czaren en gång framdeles, vär split och oro åter vore herrskande i Europa, kunde tiga landet såsom pant eller tmoralisk garantiX. Derför är det sannolikt, om än dess språk är aldrig så fredligt, att deti handling kommer att lönligen motverka en fredlig lösniog af den nuvarande tvisten. 1 näst föregående nummer beklagar samma tidnin att engelska re. eringen har kupnat förenva sig med Ryssland om att råda danskarne att suspendera författningen ef den 18 Nov., hvilken helt enkelt är en sammandragning af de förenivgstrådar mellan konungariket och Slesvig, som hade gått upp genom Holsteins påtvungna uteslutande från helstateförfattningen, utan att iringaste måtto beröra de rättigheter Slesvig förut egde. När tyska förbundet fordrar upphäfj