Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 3

Om manufakturdiskonten. I enledniog ef vår i tidningen för den 7 dennes meddelade redogörelse öfver rikets ständers revisorers granskning af manufak tur-diskontens räkenskaper för år 1861, hafva vi fråa en tjensteman inom nämnde verk erhållit följande upplysningar, dem vi delgifva våra läsare. 1:o Angående afiöningen. Enligt kongl. brefvet af den 23 Feb. 1858 utgår aflöningen till manufaktur-diskontkontorets sex tjenstemän och tvenne vaktbetjente med tillsammans 14,800 rår rmt. Öfriga aflöningsoch arfvodesbeloppet utgöres af lönefyllnads arfvode till kongl. kommerskollegii president och ledamöter, aflöning till ett kommersråd, samt personel ersättning för mistade sportler till diskontens ombudsman, och dessa utgifter skulle, om de ej bekostades af diskontfonden, drabba statsverket. 2:0o. Angående ostkra fordringarne. På grund af gällande föreskrifter fåt icke nåon manufaktur-diskontens osäkra fordran utur ess räkenskaper afskrifvas förr än antingen både låntagare och hypoteksutgifvare äro aflidne och deras konkursmassor slutligt utredda, eller ock, derest någonderas vistelseort blifvit under tidernas lopp obekant, sedan mer än 20 år förflutit från det underrättelse om honom sednast erhölls. Jemväl måste fordringsposter föras såsom osäkra, så snart de derför avusvarige personerna jort cession, således äfven om deras massor emna full utdelning, och ingen förlust, utan en dast tidsutdrägt med betalningen är att befara. I följd häraf och då tillika tages i betraktande att diskonten, utom ofvanberörda omkostnad och utom räntan å dess kreditiv, varit och är underkastad högst betydliga utgifter, såsom bland annat ett alltsedan år 1826 utgående anslag af 21,000 rår årligen till kongl. teknologiska institutet, och pensioneringar tunder sist). år ålades den att bestrida pensioner till tjenstemännen vid det upphörda stämpelverket i riket, m. fl., med öfver 15.000 rdr), så torde inses, att hvarje jemförelse mellan osäkra fordringarnes oformlivt höga totalbelopp och diskontens långsamt växande egna behållning, eller dess utestående fordringar, mäste blifva oegentlig och missledande, samt att enda rätta sättet att af osäkra fordringarne utröna diskonstens förvaltning är, att jemföra dessas summa med sammanlagda utlåningsbeloppet för tiden, hvarunder de tillkommit, jemte det att undersökningen får omfatta en längre tids: period. En på sådan grund stödd och efter specifika utdrag ur räkenskaperna uppgjord tablå öfver diskontens förvaltning under 10 års tid ingafs till K. M:t af kommerskollegium den 13 Juni 1851, och ådagalades derigenom årliga för sten på diskontrörelsen hafva varit cirks , dels