Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 3

AR Er SA — ERROR ade middag HUS KUOUUUSEN I MilflStlal9borgs riddarsal. Folktingets ordförande föreslog hans skål, yttrande att folket önskar att försynen mätte låta konungens öga vara öppet till att se den rätta vägen att försvara i hans egen och folkets oskiljaktiga rätt samt förläna konungen styrka att bära tidernas skickelser. Elter en kort tacksägelse för skålen yttrade konungen med spår af rörelse: det var honom en stor glädje att helsa riksdagen välkommen på ett ställe, der yttringer af trohet och tillgifvenhet så ofta förut varit vexlade mellan landets konung och represententer. Riksdagen hade under bekynmersamma tider varit ett trofast värn för Danmarks och kronans rätt; han litade på att riksdagen vu, då oväder åter hotade, skulle lemna honom och kronan samma understöd som åt hans företrädare. Han lofvade att städse försvara Danmarks frihet och sjelfetändighet, såväl som dess kronas rät tigheter, och han hoppades att törsynen, som hittills beskärmat det gamla landet äfven i framtiden skulle göra det. Från Dannevirke skrifves: En färd längsefter Dannevirkes skansar! lönar sig: man känner sig underbart upplyfi tad vid minnet af att detta ställe har varit våra förfäders värn i ett årtusende och vid att se för ögonen att det aldrig har varit så starkt som nu. Man lyssnar till historien, som förtäljer om de tvenne stora qvinnorna, Thyra Dannebod och Margaretha Sprengbest, och om de två etora männen, Götrik och Waldemar den store, hvilka hafva stått fadder åt detta danskarnes bälverk. Man skådar framåt öfver en oändlig slätt, likaj oändlig som Danmarks strid med Tyskland, l: och man skådar tillbaka till Pölerkrat, derj: den törsie ?Schleswig-holsteinaren, konung Abel, begrafdes med en påle genom köttet, och hvarifrån han ännu i dag eller rättare i natt, kommer ridande på en kolsvart häst med 3 skällande hundar. Det är Schleswig-holsteinisment som oupphörligt ånyo kryper fram, fastän Blubme på sin tid påstöd att den var begrafven raed en påle i köttet. Ett saknar man bär; om man det hade, skulle Dennevirke vara oinatagligt för hvilken här som helst: det är konung Fredrik den sjunde. Om han blefve flyttad från sitt lugna hvalf i Roeskilde domkyrka hit bori till degesa ekansar, om hvilka hans själ drömde i sista ögoblicket, och jordades här; i Margretevolden, så kunde det aldrig komI ina i fråga att tyskarne någonsin skulle öf-;i vervinna oss. Det var en simpel soldat I en bonddräng från Flensborgstrakten — som i häromdagen uttalade densa tanka på det; lugna sätt som är eget lör menige man, och hans kamrater instämde i hans yttrande med en entusiasm som man måste ha sett för att: i anse den möjlig hos det flegmatiska slag afi menniskor, som kallas sydjutar. Det är skönt att slå en morgonstund på Dannevirkes vall och se dem komma från alla kanter, de rödblommiga Jenserne för att intaga de dem anvisade platser under en möjligen inträffande strid. Hvarje brigad kar fått sig anvisad de skansar och öppningar mellan dessa som de skola försvara, de öfva sig nu i att besätta dem för att derigenom lära känna terrängen och dess rätta användande. Och det skall blifva en varm dust om våra goda vänner fdaraussenfra göra oliver af att vilja besätta Slesvig. Se framåt, och du ser den ändlösa slätten, der hvart gärde är ödelagdt, hvarje dike igenfyldt; på denna slätt skall fienden uppstälia sina kanoner, öfver denna slätt skola bans stormkolonner rycka fram. Se omkring dig, och du ser skans vid skans, höga, sega lerskansar, hvilka icke ramla ned som tegelmurar, utan nästen kunna sägas blifva fastare med hvarje jernregn som strömmar ned i dem. Se hur hotande det svåra artilleriet sticker upp sitt svarta hufvud öfver verkets krön. Likt lejonet på Flensborgs kyrkogård blickar det mot söder och frågår liksom det: Hvad behagas4? Och se ig om på dessa satta, bastenta karlar, gom alitid äro lika glada, som icke skryta stort, icke lätt råka i entusiasm, men hvilka alla som en veta att denna ställning skall försvaras — icke till det yttersta -uten blott skall försvaras. När bonden vet det och när han tillika har matsäcken väl fylld och ett solidt bröstvärn framför sig, så vet han raki icke af att det finns någonting som kallas reträtt; than är lika klok som en menni ska4 och kan mycket väl begripa att om ban bara går tillbaka från Danaevirke, så får han mycke mera stryk. Derföre väljer han det minsta onda. Se blott hans bredmynta skratt när du talar om att tyskarne nu för tiden gräla sinsemellan om huruvida de skola besätta Slesvig eller icke — gräla om detta som om det vore någonting hvartill bara ett förbundsbeslut erfordrades och som de icke behöfde jemväl fråga Jens om han vil! vara så beskedliv och gå sin väg. Ja vi skola väl talas vid litet om den saken, säger han på sitt galileiska tungomål. flan svär icke och väsnas, han bliricke någon entusiastisk skåltalare, han säger icke som en tysk skulle säga: Legionen von deutsehen blähenden Jiävglingen werdeni hier den Heldentod sterben weit von Ger-i manias Mutterbusen, ehe diese zum Himmel geketteten Schenzen zermalmet und LerstöI bert werden!4 Nej han säver helt torrt:i YDet är någon som skall vända sjöstöflorna i i vädret här; men det skall ju nägon göra det också. Ja, soldaten är stark och skansarna äro starka, men de sedneare kunva vara och kunna blifva ännu starkare. Flera stå ännu i profil, t. ex. vågra på norra sidan at Slien; de påbörjades för endast en månad gedan, och nn har ju kölden sedan nyåret gjort det nästan omöjligt att arbeta i jorden. Korrespondensen med armån har tillvuxit så hastigt och starkt, att numera på Köpenhamns postkontor dagligen behandlas 12—15 000 bref till eller från armån. Bland andra diplomatiska handlingar meddela de tyska tidningarne en depesch af den 17 Dec. från lord Russel! till engelska sändebudet i Sachsen, hvari han utvecklar att Danmarks uppfyllande eller icke uppfyllande af 1851—52 års öfverenskommelser icke har någonting att göra med Loadontraktatens giltighet, kallar den motsatta tydningen lättfärdig och godtyckligt samt förklarar en -