Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 2

en högst komisk grimas, antydande både oro och stridslust, Denne tredje person var nemligen ingen avnan än Giuseppe, samme unge man, hvars stigande ynnest hos herr advokaten var en så svår nagel i Barnabys ögon. Då Giuseppe såg den storm som samlade sig på den gamles skrynkliga panna, skyndade han sig att förklara hurujedeg herr advokaten, vid mottagande af märens bref, som underrättade honom om hans gudsons ankowst och qverbållande i märens hus, under Barnabys frånvaro hade afsändt Giuseppe för att föra kem flyktingen. Giuseppes öppova medgifvande, att han endast bade blifvit använd såsom en nödhjelp stäliet för Barsaby, föll likt olja på de stigande vågoroa af den gamle trädgårdsmästarens vrede, Emellertid förklarade han helt tvärt, för att sålunda sätta sin öfverlägsenhet utom ailt tvifvel, att ynglingen var i hans vård och skulle så förblitva till dess han åter befann sig inom palatsets murar, Giuseppe hade ingenting att invända deremot, hvarpå Ful-och-God nedlät sig till att nedlägga vapen. Middagen, till hvilken de nu satte sig ned, var riklig, ehuru icke syonerligt omvexlande. Hönsgården hade nästan helt och hållet bidragit dertill; men de båda kryddorna bjerthghet och fryntlighet ersatte alla möjiga brister. Samtalet vände sig hufvudsakigen omkring segrurna vid Peschiera och Goito; och många voro de glas som töm des för konungens och bärens välgång och för fälttägets snara slut. De mes: sflägsna byarna delade i detta ögonblick det allmänva glädjerus, Bom de stora nyheterna hade iramkaliat; och längs hela vägen hade våra resande känt sig fespperade af den allmänna förijusning och den nästan magiska snabb het, hvarmed triumfbågar af lager hade blif.