Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 2

herrans kaftan, ehuru han, efter hvad de tycke, inte just synes känna någon ifver al! taga den på sig igen.4 tBesvära er inte med den, ropade Vin. cenzo, Nice ser helst att jag får lemna den qvar. Men det var sannt, nu erinrar jag mig att den inte tillhör mig.t tJa, det är just detsamma, sade Barnaby; låt den stanna qvar der den är; jag skall betala dess värde om någon fordrar det; jag skulle tro att priset inte kommer att ruinera 0ss.4 Men de här kläderna äro inte heller mina, tillade Vincenzo plötsligt och med en helt förlägen min; Soch jag måste återlemna dem till derus egare. Här afbröt honom Ambrogio med ett bastigt: Behåll dem såsom ett minne af mig och vår färd! aJa, ja, behåll dem, upprepade Ambrogios far; min son har för länge sedan vuxit ur dex:. Nå ja, vi vilja behålla dem och äfven vara tacksamma derför4, genmälde bär Barnaby; men med det vilkor att vi få ge nå. gonting i stället.4 Nej, det kommer inte i fråga, ropade både far och son, då de sågo Barnaby, sedan han fabblat i sin ficka, framdraga ep sliten läderbörs. Hör på hvad jag sägert, återtog Barnaby; jag ämnar inte betala er för kläderna; men svara mig på en fråga: Finnes det inte någon fattig inom församlingen, åt hvilken ni sannolikt hade kommit att ge dem? I sådant tall kan ni ge denna person dessa båda femfrancsstycken, och på sådant sätt skola vi inte känna ost som om vi hade röfvat vår nästa. eMen ..5 började mären. SJuga men, inföll Barnaby: antingen