Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 2

vit uppresta såsom tillägg till de förberedelser till illumination, som gjordes i äfven de fattigaste kojor. Det var ett lyckligt sammanträffande att dessa glada tidningar ankommo till dessa landtliga distrikt på en festdag — på sjelfva Kristi himmelsfärdsdag — ett sammanträffavde, som betydligt förhöjde och i viss mån helgade deras rande. I sin egenskap af byas mär hade Ambrogios fader sett sig i stånd att an ordna en halft religiös, halt politisk demonstration under iormen af en procession, som skulle föreiggå efter aftonsången och i bvilken alla ortens notabiliteter skulle uppträda jemte presterskapet, ätföljda at embetemannakåren och nationalgardet med dess musikkår, för att icke tala om de illuminationer och fyrverkerier, som skulle ega rum under aftonens lopp. Mären bad Barnaby stanna qvar öfver natten, om icke för sitt eget nöjes skull, så för att låta Vincenzo bpjuta deraf i Ambrogios sällskap; men Barnaby var döf för alla böner. Buitra och vresiga personer äro icke alltid utan känsla — ofta enarare tvärtom, såsom i detta särskildta fall. Inga mutor i verlden skulle kuonat förmå Barnaby att förlänga den oro han visste att hans herre och signorinan måste känna. Ett så godt skäl tillslöt märens mun — han kunde icke ens förebära Svartans trötthet såsom ett giltigt akäl till dröjsmålet; ty detta värderika djur hade blifvit så uppfriskadt genom hvila oc: töda, att hon säg tillräckligt kry ut för utförandet af dubbelt så stort,arbete som det, hvilket föreläg henne. Trillan stod redan utanför dörren, ett bjertligt farväl togs och de båda ynglingarne svurv hvarandra en evig vänskap, då mären plötsligt utbrast: SVänvta ett ögonblick! Vi ha glömt unga