Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 1

begäfvo sig nu genast ut med budbäraren. Med tillhjelp af vissa egendomliga rop lyekades denne att sätta sig i förbindelse med och strax derefter att komma fram till sin kamrat, som höll vakt öfver Vincenzo och Ambrogio. De båda yoglingarne, som st:do med sträckta talsar och uppspärrade ögon — intendenten höll just då sitt tal — voro så godt som blinda för allt som tilldrog sig rundt omkring dem. Mären ocb Barusby bade all den ledi net och det tilltälle de kunde önska sig Äl att välja sin position straxt bakom de i efertroppen stående ypglingarne, och der hade de stått i goda tjugo minuter innan Ambrogio och Vincenzo rörde sig ur stället; slutligen vände de sig om för ett gå tillbaka till caft, och funno sig ansigte mot ansigte — Ambrogio med sin far, och Vincenz.o med Barneby. Nu kan et vara nog med nöjen för i dag, sade mären, i det han drog Ambrogios arm under sin. Lät oss nu gå till sängs, i morgon kommer vidräkninogen.S Nå det var då roligt att åtminstone få se dig en gång utan den svarta rocken9, sade Barnaby till Viacenzo, i det han fattade honom under armen, ?men låt oss nr följa märens råd och gå till sängs? Utan ett ord tillinvändning följde de båda ynglingarne, som voro helt och hållet bedöfvade af denna plötsliga öfverraskning, sina följeslagare till ett hotell i grannskapet, och utan någon vidare förklaring gick qvartetten till sävgs — far oeh sonsi ett rum med tvenne sängar, samt Barnaby och Vincenzo i ett annat. : KAPITLET XV. Det förlorade fåret tillbaka i fällan. Få, men vänliga voro de ord, som