Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 1

karabinierstationerna att uppspåra och gripa dessa båda individer. Liknande order hade äfven blifvit gifoa i sjelfva staden, och alla nödiga mått och steg tagna för deras uppfåvgande i den otroliga händelse att de i friket anlände till Novora. Baraaby hade sålunda ingenting annat att gör. än vara lugna och vänta, samt alt då och då höra åt på intendenzan efier nyheter. Barnaby begagnade dessa timmar af tvun gen ledighet tll att nedskrifva och afsända till herr advokaten en serie af hieroglyfer, ionebållande en kortfattad framställning af ofvannämnda underrättelser. Tidigt onsdagsmorgonen var han åter i intendevzan, i hopp att erhålla färska underrättelser — men förgälves. Baroabys förmåga af tålamod var nu pröfvad till det yttersta, och han gick just och rufvade på åtskilliga skarpa förmaningar till intendenten, då han inemot klockan ett samma dag erhöll en brådskande kallelse från intendenzan. Han ekyndade dit och infördes tl en främling, som hade medfört nya och verkligen öfverraskande underrättelser. Denna person var ingen annan än Ambrogios far som, då hanu upptäckte de båda fåglarnes flykt, genast hade begilvit sig till Novara, och säsom en praktisk karl genast vändt sig till intendenzan för ett skaffa sig underrättelser och bistånd. Af honom fick Barnaby veta arresteringen af Vincenzos följeslagare, hästtjufven, och Vincenzos qvarhåilande i märens bus, samt hans sednare flykt under förklädnad af en bonde, i sällskap med märens son, Mä ren var så säker om att rymmarne skulle komma till Novara, stt han ifrigt uppma: nade till vidtagande sef ännu strängare försigtighetemått än som hittills blifvit tagna, atill förekommande af all möjlighet för de båda