Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 1

den påföljande måndagsmorgonen innan hen: lyckades erhålla sitt rekommendationsbref, till intendenten i Novara och blef i stånd att forsätta sin forskning efter flyktingen. Det var ett vackert stycke väg från Ibella! till Novarr, och Svartan hade hvarken Bucephalus eld eller Pegasus vingar, utan endast temligen tröga ben och en ifver, som allt emellanåt måste upplifvas medelst förfriskningar och hila. Med ett ord, Svartan anlände ej till Novara förr än strax före: midnatt. Barnaby var nog förståndig att! lemna intendenzan i fred vid denna timme samt gå och uppsöka ett ställe der bäst och karl kunde erhålla nödig hvila och förfriskning. Tisdagsmorgonen gjorde Barnaby sin uppvaktning hos intendenten, som visade en berömvärd beredvillighet att göra heder åt sin embetsbroders rekommendation; och se dan han noggrannt antecknat den förrymde seminaristens signalement, bad han Barnaby komma tillbaka klockan fyra på eftermiddagen för aut få veta följderna af intendentens efterforskning, i fall någon sådan hade visat sig. Barnaby var punktligt på utsatt ställe och erhöll då försäsran om att det ej fanns vid armån någon öfverste vid namn Roganti, samt att det ej fanns någon volontärdepot i Novara. Iatendenten uttryckte vidare den ötvertygelsen, att den unge seminaristen hade råkat ut för någon charla: tan eller möjligen ännu värre, som vetet att begagna sig af ynglingens lättrogenhet. Ena rapport hade också verkligen samma morgon ankommit till intendentzan om att en yngling i en seminarists drägt hade blifvit sedd föregående söndagen på vägen till —, i sällskap med en person af misstänkt rykte. På grund af denna underrättelse hade iotendenten redan utfärdat order till de olki