Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 1

den täta massa, som stängde alla ingångarne ill rådhuset. Då musiken för ett ögonblick tystnade, höll en man bland folkmassan eit längre tal, etter hvars slut hopen hurrade af alla krafter, och sällskapet uppe på rådhusets balkong viftade med näsdukar och hattar och slösade med djupa bugningar. Mera musik och flera hurrarop, och derpå följde en dödslik tystnad, då en svartklädd herre tog plats längst fram på balkongen, bugsde sig och började att tala. Hvarje ord hap sade mottogs med bögljudt bifall; och då han slutade och ännu en gång buoede sig, blefvo hurraropen rent af föriär lige. Från den punkt der våra unga äfventyrare stodo kunde de icke höra ett ord at talet eller se mycket mera än hjessan på den talendes hufvud, men de voro tillräckigt nära för att pjuta ef musiken, för att muntert instämma i hurraropen och för alt mottaga sin anpart af den magnetiska strom, som genomträngde sjelfva luften. Musikanterne slutsde att spela; mas san skingrade och aflögnade sig — festen. var slutad. Ynglingarne vände sig nu för att gå och söka sig ett tak öfver hufvudet under natten, då .. ... Men för att förklara hvad som då hände, måste vi återvända till Barnaby, hvilken vi lemnade den föregående söndagseftermiddaen, körande i rask fart fram mot Ibella, an anlände dit klocken half sex, och gick direkte till intendenzan, der han fann byrån stängd och ingen annan än portvakten, som underrättade honom att herr intendenten hade rest ut på landet och ej skulle komma tillbaka förr än efter elfva på natten — paturligivis allt för sent för att motiaga någon i affärer, hvarför Barnaby, antingen han ville eller ej, mäste stäfja sin otålighet till den följande morgonen. Klockan var tio