Aftonbladet – 19 januari 1864, sida 1

VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR AP GIOVANNI RUFFINI (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) Vineenzo kände sig helt nedslagen, icke så mycket öfver sitt eget nederlag, som icke mera öfver den ringaktning det innebar ar ett namn som hittills hade varit dyrbart :ör hans hjerta. För Ambrogio, som genom sitt flitiga studerande af den officiella tidvingen var bättre underrättad, var denna riktning af det allmänna tänpkesättet i atseende på påtven ej nägon nyhet; och han förklarade för sin vän att Pio Nonos vägran att förklara Österrike krig i förening med åtskilliga andra tecken, som häntydde på hans tilltagande ljumhet för Italiens sak hade i betydlig mån minskat hans popularitet och på samma gång äfven den hymns, som blifvit uppkallad efter honom. Denna förklaring var ett nytt slag för Vincenzo; det syntes honom som om hvarje tum, som han steg högre uppför kunskapens träd, må ste kosta honom en af hans käraste illusioner. Dundret på den stora trumman, som hade sprängt de sjungande lederna, hade äfven varit en signal för folkmassan att rusa till en punkt i ena ändan af torget. Arobrogio och Vincenzo gjorde såsom de sågo de andra göra, och fingo till svar på sina frågor veta, att nationalgardets musikkår böll på atif gifva en stor serenad för intendenten. Musiken hade alltså verkligen börjat innan våra båda ynglingar hade hunnit fram till 2) Se A. B. n:r 1—13