Aftonbladet – 18 januari 1864, sida 3

SrevTt FJ CC TEROUGET UIPED VUPUCLIUHECHINt IOUUe mm Rättesångsnok o Palissaker. IE Våld begånget af en poliskonstapel. Under denna rubrik inrymde wi i I5rda; vumret en rapport från poliskommissarien Jäderin, angående ett af poliskonstapeln Liljedahl tillstäldt uppträde hos handlanden Nyström, dervid såväl denne som hans broder maskinisten Edvard Nyström samt en mamsell Westergren blifvit våldsamt behandlade af Liljedahi; hvarjemte handlanden Nyströms hustru, som var i längt framskriden grossess, blef så uppskrämd af oväsendet att hon deraf insjuknade Anledningen till uppträdet var, att Liljedahl trodde sig veta att en mamsell Westergren, som förestår en tvättinrättning tillhörig handlanden Nyström, utspridt åtskilliga rykten om ett ovillbörligt förhållande som skulle egt rum mellan Liljedahl och en enka, som han redan före sitt giftermål varit bekant med. : För att få en förklaring öfver dessa rykten begar sig Liljedahl, åföljd af sin hustru. till handlanden Nyström Vid inträdet på dennes kontor der frun ensam innevar, började Li!jedatl föra ett Pögrjudt och förnärmande språk, hvarefter mannen Nyström tillkom, och då han förehöll Liljedahl det oskickliga i hans beteende samt ville förmå honom att aflägsna sig, dervid fattande Liljedahl i armen, då han ej godvilligt kunde förmås att gå ut, hade Liljedahl under yttrandet fvåld skall med våld mötas tilldelat handlanden Nyström en skuffning. Då Nyströms broder tilikom blef jemväl han af Liljedahl öfverfallen, äfvensom mamsell Westergren, hvilken vid skriket då fru Nyström föll i konvulsioner skyndade till kontoret. Enligt handlanden Nyströms muntliga uppgift vid polisförhöret befann sig hans hustru ännu i lördags ganska betänkligt sjuk. Beträffande Nyström sjelf och hans broder, så hade de af det mot dem föröfvade våld icke erhållit några åkommor eller blodviten, hvaremot mamsell Westergren öfver följderna af den mot heane utöfrade misshandling företedde följande intyg: Att Mathilda Westergren har svullnad kring venstra axelleden och blånad å venstra öfverarmen betygas på aflagd embetsed och bekräftas så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Stockhelm den 16 Januari 1864. C.J. Blasket. Undertecknad har å demoiselle Mathilda Westergren reponerat en ötverarmens luxation venstra sidan intygas. Stockholm den 15 Januari 1864. l Carl Foliz, : Fäl:skärsmästare, Vid tillfrågan af polismästaren om Liljedahl erkände den mot honom framställda angifvelsen, ifrågasatte hån huruvida poliskammaren vore behörig att upptaga målet till pröfning, alldenstund åea anmälda händelsen passerat inomhus: ? : Sedan polismäs:aren medanledning häraf upplygt Liljedahl. att denne i egenskap af poliskonstapel vore skyldig att svara inför poliskammaren utbrast Liljedahl helt kort och i en fräck ton: SJag bestrider alltsammuana.v. Slutligen ingick likväl Liljedahl i en fullständig förklaring. Enligt densamma haåe Liljedahl vid inträdet på kontoret artigt yttrat: Jag ber om ursäkt! är hr Nyströn: hemma?5 Hr Nyström hade strax derpå inkommit på kontoret, hvarvid Liljedahl adresserat sig till he nom under yttrande: Jag ber om ursäkt! det är egentligen herrns mamsell eller piga jag ville tala vid: ty hon har om mig utspridt förklenliga rykten.s — Derpå hade Nyström svarat: herrn skall inte röra i den här saken; ty ju mera man rör i den desto mera luktar det.s Desefter skulle bröderna Nyström fattat tag uti Liljedahl och skuffat ut honom i portgången, utan att Liljedahl, som han försäkrade, på ringaste sätt tagit emot eller begått något våld; men då mamseli Westergren i detsamma anländt hade Liljedahl fattat henne om armarna, så hvad henne vidkommer, slutade Liljedahl, medger jag att jag förgått mig, men hon förtjente allt iwvad hon fick, ty det är hon som utspridt ryktena om att jag skulle varit otrogen mot min hustru.s . Polismästaren gjorde härvid Liljedahl uppmärksam på att det icke tillkommer någon att sjelf taga sig rätt och att Liljedahl såson. en ordningens väktare bort hafva sig detta bekant. Härefter afbördes följande inkallade vittnen: f. d. kusken Oberg, hvilken, jemte sin hustru, gjort sällskap med Liljedahl på dennes uppmaning att medfölja såsom vittnen vid utredande af förhållandet med de utspridda ryktena, afgaf en berättelse alldeles lika med Liljedahle, hvaremot hustru Öberg (i öfrigt jemväl instämmande med Liljedahl!) upplyste atthandlanden Nyströtr underrättat Liljedahl om den ömtåhga belägen: het hvari hans hustru befann sig, sanit tvenrie gånger beskedligt bedt Liljedahl att aflägsna sig. Pigan Grönlund berättade att Liljedahlinna på kontoret varit högljudd och icke velat gå, oaktadt Nyströms tillsägelser derom. Af-denna anledning hade den sistnämnde fattat Liljedahl i armen, som då yttrat: fvåld skall med våld mötast, hvarvid Liljedahl satt sig till motvärn och; då Nyströms broder kom till stället, fattat denne uti hiret med båda händerna. Sedan Liljedahl fätt sigte på mamsell Westergren hade han ut: ropat dej skall jag ge ditt förbannade samt fattat henne om armarna och fört henne ut på gatan. Tvenne andra vittnen, jungfrurna Malm och Pettersson, intygade äfven att Liljedahl, sorå inne på kontoret varit högljudd, blifvit af. Nygröm anmodad att aflägsna sig, emedan hans has stru icke tålde vid några uppträden. Då Liljedahi ej i godo ville efterkomma denna begäran hade Nyström fåttat honöm i armen, hvarefter Liljedahl på sätt. nämdr är våldfört sig på bröderna Nyström samt åianmsell Westergren. Jem: vät intygade älla vittnena samfäldt att frå NY: ström blivit så uppskrämd ätt hon fått konvulsoner och Ferdtst ejuknat, regn ätt Lib jedahl, då han blifvit tillsagd ätt gå; slagit up SYtuterrocken och visat ne under trojet ser ni icke hvem jag är?