Aftonbladet – 18 januari 1864, sida 1

i både fast och flytande form emåningom hade minskat den trötthet, som följde på deras långa vandring, började våra unga resande blygas öfver alt endast vara sysslolösa åskådare af de glada uppträden, som försiggingo inför deras ögon, och kände sig uppmanade att äfven lägga sin andel af bul. ler och rörelse på fäderneslandets altare — en barnslig önskan, torde man säga, och i fullkomlig strid med klokhetens enklaste föreskrifter samt deras egen på förhand uppgjorda plan; ty om det fanns ett godt skäl för att undvika Novara under dess slummer och med dess få flämtandenattlampor, var det åtminstone två för att uppträda j Novara, då det var vaket och i full rörelse samt upplyst af tusende ljuslågor. Men en exalterad sinnesstämuing hör kommit klokare män än både Ambrogio och Vincenzo att glömma försigtighetens bad. Gifvande vika för ögonblickets entusiasm, lemnade de sine platser och förenade sig med den rörliga massan. De skyndade än hit och än dit uti en obestämd väntan på ett obestämdt vågot, wen utan alt finna nägot att görai det patriotiska fecket, utom att köpa stora trefärgade kokarder hvilka de fästa på sina haltar, eller att utbyta ett och annat glädjerop eiler lefve med någon af de förbigående, Slutligen b.slöto de utt sluta sig till en af de glada skaror ar med borgare, som marecherade rundtomkring torget, sjungande glädjesånger i chorus. De hade ej väl gjort detta, förr än förstärkningar kommo från höger och venster, få at Ambrogio och Vincenzo, från att befiora sig i eftertruppen, enart sågo sig förflyttade till centern f en kolonn, som till antalet väl kunde mäta eig med sågon af de föregå ende. Den chör, som man hittills hade sjungit.