Aftonbladet – 16 januari 1864, sida 1

VINCENZO ) ROMAN I TVENNE DELAR AF GIOVANNI RUFFINL (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m, fl.) Inte vet herrarne om det snart blir slut på kriget? frågade qvinnan midt under det de som bäst voro sysselsatta med alt äta. Jog fruktar att det inte går så fort, svarade Ambrogio. Peschiera är visserligen så godt som intaget; men sedan kommer Mantua, och efter Mantua Verona — två tänder, som inte äro så lätta att draga ut. Det sägs häromkring att reserven ska bli inkallad till tjenstgöring; inte vet ni om det är saont?X frågade qvienan oroligt. ZSOm det inte är eannt äonu4, sade Ambrogin, så torde det bli det snart nog. uja, då får jag säga att det är rentafnedrigt4, utbrast qvinnan i förbiltrad ton, tFörmodligen vet ni4, inföll Vincenzo, lugnande, att det är i enlighet med landets lagar.4 De som göra sådana lagar borde blygav, sade qvinnan häftigt. Men, min bästa madam, fortfor f. d. geminaristen, tlagarna kunna synas hårda, och mycket härda ändå, utan att derför upphöra att att vara rättvisa. Nej, det finns ioate ett enda grand rättvisa i dem!4 utropade qvinnan helt uppbragt. År det rättvist att slita en får från hans familj och lemna hustru och barn att förgås i elände? t äJa, det är onekligen ett högst beklagansvärdt fallX, fortfor Vincenzo; men om fä derneslandet behöfver fadrensj arm till sitt försvar... Fäderneslandet !4 ioföll qvinnan i ep allt ) Se A. BD. n:r 1—11.