faf logen, så att publiken ej kunde7se ho. J nom. Alla loger midt emot den kejserliga Jupptogs af polisen. Man hade endast lem. Inat de abonnerade logerna utan polis, emedan alla åbonnenterna äro väl kända perd soner. Moniteuren skall utan tvifvel icke dröja att meddela förklaringar om denna tilldragelse, hvarom hela Paris talar. Hvad allmänheten icke vet, är att detta är den tredje komplotten efter Orsinis attentat. Beträffande misstankarne mot Mazzini, kan man ej förstå huru han, som är bosatt i Lugano, har kunnat skrifva från London, der han ej befunnit sig på länge. Det påstås, att Mazzioi är mera ifrig och exalterad än någon sin; han hyser den största tillit till framtiden. Besynnerligt nog förutspår han, -såsom det berättas, en stor europeisk revolution år 1870, och befarar blott att han, som är aftärd af sjukdom, ej skall upplefva den. Han beskyller kejsar Napoleon att vara det enda hindret för Italiens enhet. Dessa äro de upplysningar, som skola ha hitkommit från den österrikiska beskickningen i Paris. Man hoppas här, såsom jag nyss nämnde, att denna händelse, hvilken våra officiella tidningar skola ofantligt öfverdrifva, skall inverka på de diplomatiska förhållandena mellan Frankrike och den ita. lienska regeringen, hvilken man lär beskylla att icke nog kraftigt motarbeta ultrapartiets och aktionsmännens anslag. Men man får ej glömma, att dylika beräkningar redan många gånger förut svikit Österrike. I stället för att göra Frankrike och Italien till ovänner, bidrog Orsinis attentat tvärtom att framkalla 1859 års krig. Skulle man icke kunna påstå, att äfven denna gång en komplott blifvit upptäckt vid årets början, för att visa Frankrike, att så länge Italiens önskningar ej blifvit uppfyllda, är nämnda land en ständig fara för sina grannars trygghet? Den omedelbera följden af komplotten skall utan tvifvel bli en fördubblad stränghet inom Frankrike, likasom efter Orsinis attentat; men de yttre följderna skulle möjligen kunna bli helt andra än de, som kabinettet i Wien drömmer om. Österrike befinner sig för öfrigt nu i en synnerlig förlägenhet, derigenom att det är stäldt mellan den italienska faran och sin önskan att icke låta Preussen ensamt rycka in i hertigdömena och möjligen stanna qvar der. Grefve Rechberg misstänker att herr von Bismarck kan vilja ockupera Slesvig för Preussens räkning, för att ega en krigspant under de europeiska förvecklingar, som snart nog kunna uppstå. Derföre skickar Österrike 30,000 man mot norden, ehuru det fruktar att farorna från Italien skulle kunna nödga det att återkalla denna detacherade kår. Svårigheteraa hopa sig till den grad för Österrike, att det ej vet huru det skall räcka till öfverallt. Ett annat dilemma för kabinettet i Wien är den konferens, som England föreslagit i anledning af de tysk-danska tvistigheterna. Österrike och Preussen önska konferensen, men likasom England vilja de att den skall inskränka sig till den holsteinska frågan. Den 5 dennes afsändes Frankrikes svar till London. Det innehöll hvarken eamtycke eller afslag. Hr Drouyn de Lhuys anmärker, att en så begränsad konferens som den i London 1852 icke längre har någon auktoritet. Frankrike förklarar, att åtminstone alla, som äro intresserade i frågan, borde vara representerade der. I mera bestämda ordalag gör Frankrike sitt samtycke beroende af att tyska förbundsdagen deltager. Men när detta svar afsändes till London i en depesch till franska ambassadören derstädes, visste man redan i Paris, att förbundsdagen i intet fall skulle gå in på konferensen. Frankrike betalar således med samma mynt de regeringar, som på samma illusoriska och nästan ironiska vilkor antogo den första inbjudningen af den 5 No vember till en allmän kongress. De sednaste korrespondenserna från Paris påstå, att konferensen fått bättre utsigter för sig, men man har skäl att anse denna nyhet, minst sagdt, förhastad. P. 5. Jag erfar nu af ett telegram från Paris, att konferensen i London rörande den danska frågan plötsligt vunnit mera sgannolikhet. En oväntad omkastning har skett i Paris. Ar det den hotande ockupationen af Slesvig utaf de tyska stormakterna som förorsakat denna förändring? Jag vet det ej, men det säkra är, att underrättelsen alt de stora tyska makterna skulle återtaga sitt sista förslag i Frankfurt är oriktig. Härom är ej fråga. Men om BSlesvig kommer att ockuperas, skall det sannolikt ske i ett syfte, som föga öfverensstämmer med förbundsdagens önskningar. m— 9