och förhållanden bade han inhemtat ur Turins officiella tidning, hvilken hans far, i sin egenskap af mär, höll ex officio, och som Ambrogio alltid i smyg studerade. Han hade en liflig häg för läsning, och en student, som under terierna bodde i grannskapet, hade lånat honom åtskilliga romaner af DAzeglio, Manzoni och Guerrazzi, samt andra författare inom de liberales led, hvilka alla Ambrogio med förtjusning hade slukat. Hans politiska åsigter hade blifvit inplantade hos honom allt ifrån hans tidiga ungdom af skolmästaren i byn, som nu var död, och som hade varit en f. d. munk och f. d. soldat samt en inbiten republikan, den der hade tjenat under Murat i det korta och olyckliga fälttåget 1815, och hvars hufvudpassion ända till döddagar utgjordes af politiska funderingar. Vincenzo fick äfvenledes al gin kamrat vela att hans fyra dagars vandring i sällskap med den 8. k. öfversten ej hade fört honom mera än en god dagsresa från Ibella. cOm ni vill rätta er efter mig, slöt Ambrogio, det vill säga gå då jag säger att vi skola gå, och rasta då jag säger att vi skola göra det, hoppas jeg att vi i skymningen denna afton skola hinna fram tili Novara. Från Novara till Ticino är det, så alt säga endast ett sku.t — och bortom Ticino ha vi sjelfva Lombardiet. Ja, det är nog bra; meny invände Vincenzo, som tyckte om att behandla sakerna metodiskt, tefter som vi måste passera genom Novara, vore det inte bäst att vi, emedan vi äro der, gingo till vederbörande myndigheter och läte ordentligt värfva oss till soldater?4 Nej, jag tackar så myecket!4 utbrast Ambrogio. Novara är ett farligt ställe för oss att dröja på, min kära vän; det ör just det