Underrättelser från Danmark. Från armn meddelar Fsdrelandet:följande bref: 4Här hear den meningen spridt sig att stämningen i hufvudstaden är missmodig och ned tryckt, och detta har väckt enviss harm. Vi soldster; som skola släppa till. skinnet, lika visst som vi hoppas att tyskarne skola komma att släppa till ryggen, tycka stt när vi äro glada samt fulia ef mod och tförtröstan, att vi till slut skola gå med seger ut ur striden, emedan vi alla som en-man slåss för våra hem, så är det besynnerlig feg. het, att de som vi slåss för hänga läpp. Sionesstämningen i hären är ieke. för krig, vi äro mycket fredliga; men det råder blott en mening om stt vi ieke böra vika ett st tillbaka: att vi böra försvara Dannevirke s länge tysken fortier att bryta sig in i värt hus: att vi böra slå till så länge det kliar i ryggen på sachsare, hannoveranare, upprorsmän och sydtyskar, men ieke längre. Vi vilja blott försvara vårt fädernesland; mer begära vi icke; kriget skall kanhända räcka några år — det finner armån sig med glädje uti, när det gäller att skydda landets gräns mot öfvervåld. Jag skall anföra ett par drag af den anda som genomströmmar hären. Ån iknarrande köld, än i regn och slask hafra soldaterna nu i öfver 4 veckor arbetat på skansarna från klockan 7 på morgonen till mörkret. De komma ofta hem skältvande af köld el. ler lungvåta och sofva i sina kläder, tält sommanpackade på halm. När de emellanåt tröttna, emedan kölden är för hvass eller regnet för stridt, och officern frågar dom: Skolen I tåla att Tysken tränger in här 74 så svara de: Snej, då skola vi hellre gräfva i tio år till här4, och med ny lust återtaga de sitt arbete, med t: nke på att tysken skall falla i grafven. Vi hefva nästaninga sjuka, och under sång öfvervinnas de största svårigheter. Men soldeten vill också att hans medborgare skola erfara att de hafva försvarare, som äro fast beslutna att segra eller stupa. Hustrurna hafva med sorg och oro sett sina män töga ut; men: frågar mannen sin hustru om hon hellre vill att han skall stanna hemma, så svarar hon: Nej, det får ingen säga om dig.4 Den svåra tiden stå vi väl öfver, men vanäran följer ex beständigt. Allt befäl är stolt öfver sina soldater, och jag råder .enhvar att komma hit, der Dannebrogen svejar i den blåa duf: ten, och hjelpa till att försvara hvad vi hafva örft elter far och mor. Detfinnesingen enda soldat som är rädd för krig. Det enda ham är rädd för, är eftergifter: som kunna leda till att tyskarne: blifva rådande i Danmark. Från mellersta Slesvig skrifves till Berl, Tidende den:9 Jans: Redan förra sommaren läste man i de tyska tidvingarne, att det var beslutadt att föra ett vinterfälttågmot danskarne:i Slesvig, 4ty4, hette det, vintern slår broar åt oss och blokerar dedanska skeppen. Denna illistiga plan har ganska riktigt kommit till utförsäde; och vår armå,: hvaraf största delen är obekant med ett vintertälttågs besvärligheter, bar lidit mycket af långa marscher, dåliga qverter och bristfällig be: klädnad, isynnerhet nattetid. Det kunde kheppt annorlunda vera, enär koneentratio: sen och Holsteins utrymmande försigginge .emligen hastigt; derigenom blefvo mår städer för en fort tid öfverfyllda öeb ha ofta flera soldater än invånare. Hvarken husegare eller hyresgäster voro beredda på en sådan inqvarterivg, och på många stäl: jen var inqvarteringsväsendet illa eller all