platserna för ene första ungdom och ens första stora sorg i lifvet. Det var på en risplantage nära Vereclli som hans mor håde dött och com hans far hade insupit de sjukdomsfrön, som äfven nedlade honom i en förtidig graf. Ambrogio bade äfven minnen, och dessa icke behagliga, som stodo i förening med risfält — minnen al en frossa, som i lång tid hade tärt på hans krafter: och då han tänkte derpå, förebråddo ban bittert tig sjelt att han hade glömt att stoppa en vinbutelj i pattsäcken. In sådan åsna jag var, sade han, som inte tönkte derpå! Ett par glas Monaferrato skulle ha låtit oss med friska krafter hinna till Cascina Grande, der vi tagit vår ejesta, hvaremot vi nu måste stanna vid första gård vi träffa på, ly vi måste nödvändigt hvila oss, och så upphettade som vi äro, kunna vi inte lägga oss ute på öppna fältet utan fara för att bli angripna af febern. Jag bar redan haft den två gånger, och har inte lust att få den ännu en gång. CJag undrar om det är lika svårt vid Mincios stränder? sade Vincepzo. Ja, om inte ännu värreX, svarade Am brogio; och då Peschiera blir intaget, kommer Mantua, och morgserna der äro kända för sin osundhet.5 uStackars soldater, hved de måste lidu; öch huru många af dem måste inte falla ett offer för sjukdom:n, Bede Vincenzo medlidsamt. Ja, det är intet tvifvel om den saken, svarade den andra; men då ljudet ef vagnoshjul i detsamma hördes i värbeten, försvann i en hest all Ambrogios deltagande för ermåns lidarden. Hen utbrast: se der ha vi en trilla bakom 0ss på vägen, kamrat! Vi måste skymfligen taga till flykten och