som hans hjertas önskan var att möta öster rikarne i öppen drabbning, brydde han sig föga om han gjorde det såsom volontär eller såsom liniesoldat. Morgonen ingick skön ooh herrlig. Solen bade höjt sig i all sin glans; hela landskapet, både nära och fjerran, tycktes skälfva af förtjusning vid helsningen af dess tidiga strålar; från farm till farm svarade den ena tuppen den andra; flegmatiska kor upplyfte sina hufvuden och uttryckte sin belåtenhet med sakta råmanden; kalfvar galopperade muntert öfver de daggiga ängarne; lärkornea sjöngo sig druckna i det nyfödda ljuset — et var en obeskriflig fröjd att sålunda vandra midt i. den nyfödda naturen. Men i samma mån som solen steg högre och högre på himmelen, aftog våra vandrares själsoch kroppsspänstighet. Omkring klockan sju började hettan och dammet kännas allt svårare — ännu en timme, och de hade inträdt inom den region der risodlingen började. En vidsträckt matta af den spädaste grönska, afbruten af ka-aler, begränsad af PoP lar och här och der litvad af prydliga andtgårdar samt rika oaser af mulbärsträd och andra fruktträd — sådan var den all. mä na anblicken af det framför dem liggande landskapet. De leende risfälten hafva ingenting på ytan som kan varna de resande för de ohelsosamma dunster, hvilka uppstiga från deras i solen jäsande, vattendränkia jordmån — nej, alldeles tvärtom; de se så milda och oskyldiga ut som den finaste och torraste gräsmatta. Men de bleka, febertärda varelser; hvilkas lott det är att arbeta i dessa sjukdomsdigra trakter veta det bättre. Vincenzo ver född i en dylik trakt; hen hade bott der till sitt nionde år, och han betraktade den välkända utaigten med den dubbla melenkoli, som är fästad vid skåde