Aftonbladet – 15 januari 1864, sida 1

VINCENZO.) ROMAN I TVENNE DELAR AR GIOVANNI RUFFINI. (Förf. af Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) KAPITLET XI. En öfverste kastad ur sadeln. fason omvexling ej tycktes vara öfverste ogantis svaga sida, och hans närvarande yrke i det hela taget ej tillät just så särdees många förändringar, afstäå vi från det föga tacksamma bestyret att följa honom steg för steg och anteckna allt hans görande och låtande under den tid som skilde söndagen, då vi lemnade honom, från tisdagen då vi återfinna honom. Vi vilja endast i förbigående omnämna alt ett tjugofyra timmars längre sällskepande med och närmare iakttagande af sin långbenta ledsagare hade till en oroande grad stegrat Vincenzos misstankar att mannen icke spelade ärligt spel och icke var den hen gaf sig ut för alt vara. Så ung och oerfaren Vincenzo än var, hade han duck slutligen börjat inse att den 8. k. öfverstens ödmjuka, ja, tiggaraktiga sätt var oförenligt med en verklig soldets karakter. Och hvad rekryteringen angick, var denra tydligen endast en tom förevändning; eller huru skulle det på annat sätt kunna förklaras, att mannen icke en enda gång, hvarken med ord eliter handling bade hävtydt derpå inför de åhörare som han förstod att samla kring dem båda? Huru kunde väl någon veta att han önskade värfva soldater, så framt han icke sjelf nämnde det? Allt hvad ban tycktes vilja att man skulle förstå, var att han hade skaulärer till salu och att han med tacksamet mottog frivilliga bidrag till kriget. Allt 8 Be A. B. nr 1—10.